Are you the publisher? Claim or contact us about this channel


Embed this content in your HTML

Search

Report adult content:

click to rate:

Account: (login)

More Channels


Channel Catalog


Channel Description:

Nya artiklar från Inrikes

older | 1 | .... | 904 | 905 | (Page 906) | 907 | 908 | .... | 1309 | newer

    0 0

    Nazistledaren som slutade tro

    Esa Henrik Holappa har vigt nästan halva sitt liv åt nationalsocialismen. I dag har han lämnat nazismen och ångrar åren när han predikade hat och våld. Nu vill Esa Holappa tala ut och göra offentlig avbön, trots de faror det kommer att medföra.

    Esas resa har fört honom från barndomens militärintresse till en tillvaro som Henrik Holappa, galjonsfigur för Finlands hårdföraste nynazister och fascister i Finska Motståndsrörelsen. Det livet handlade om kampen, rörelsen och nationalsocialismen. Men med åren kändes det allt mindre rätt.

    -Jag började fråga mig om jag verkligen vill uppfostra mina barn till att bli delar av den här rörelsen. Vill jag att de ska leva ett lika slutet liv som jag och se fiender överallt. Jag tänkte tillbaka på min tid inom naziströrelsen, och insåg plötsligt att det jag sysslar med är helt galet. När jag blev förhörd av polisen 2007, så sa de till mig att nationalsocialismen är historia. Jag borde då ha insett att de hade rätt, men gjort är gjort, säger Holappa.

    Han säger att den process som kulminerade i att han lämnade rörelsen var tung.

    Jag är tvungen att omdefiniera allt och lära känna mig själv på nytt. Vem är jag egentligen?― Esa Holappa

    -Jag levde enligt nationalsocialismens läror i åratal. Jag umgicks med människor som vigt sina liv åt rörelsen och nationalsocialismen. Jag var likadan själv. Därför är jag nu tvungen att omdefiniera allt och lära känna mig själv på nytt. Vem är jag egentligen? När jag valde bort nazismen så fanns det inte så mycket kvar, och jag var tvungen att börja om från början.

    Holappa säger att han försöker förstå var och vad det var som gick fel, och när den mörka sidan av hans historieintresse tog över.

    Esa Henrik Holappa, tidigare ledare för Finska Motståndsrörelsen. Bild: Yle / Marcus Rosenlund

    Esa Holappa har ända sedan barndomen varit intresserad av allt som har med militären att göra. I tonåren kom intresset allt mera att riktas in på Nazitysklands historia. Det som fascinerade honom var Tredje rikets militarism och stränga disciplin. Holappa säger själv att hans nazistiska världsbild började formas i 13-14-årsåldern.

    Esa blev Henrik

    2000 skrev Holappa som 15-åring några texter om finska frivilliga inom Waffen-SS till den antisemitiska s.k. April-gruppen (Huhtikuun ryhmä). Då var han inte ännu beredd att öppet flagga för nazismen, och drog sig för att använda sitt riktiga namn. Som en sorts pseudonym valde han sitt andra förnamn Henrik. Och, säger han, Henrik Holappa fungerade bättre internationellt. Initialerna HH är en ofta använd förkortning bland nazister, som betyder Heil Hitler. Namnet har hängt med ända sedan dess, och under hela sin nazistkarriär har Esa varit känd som Henrik Holappa.

    2001-2002 hörde Holappa till ett lokalt skinhead-gäng i Uleåborg, och han träffade också flera av de ledande personerna inom rörelsen i Finland. Till hans besvikelse var de inte speciellt intresserade av ideologi, utan skinsens nynazism handlade mest om att dricka sprit, lyssna på musik och slåss med invandrare. Det räckte inte för Esa. Efter en konflikt med de andra medlemmarna i gänget fick han nog. Esa hängde upp pilotjackan och ställde undan kängorna. Holappa tyckte inte att det fanns några trovärdiga nationalsocialister i Finland, så han riktade blicken mot omvärlden och betydligt farligare personer än de tidigare skinhead-kompisarna.

    Korrespondenskurs i nazism

    De första kontakterna i det som skulle bli hans omfattande personliga nätverk i högerextrema organisationer världen över kom från Storbritannien. Via dem fick han postadressen till en nästan 40 år äldre, tungt kriminell nazist i USA. Richard Scutari var medlem i organisationen The Order, och hade blivit dömd till 60 år i fängelse för en lång rad spektakulära brott med politiska motiv. 2002 skrev Holappa sitt första brev till Scutari.

    Esa Holappa i Helsingfors. Bild: Yle/Marcus Rosenlund

    -Han hade en bakgrund i de militära specialtrupperna. Det var nog det som fascinerade mig mest. Och så ville jag känna en riktig nazist också. Han hade en imponerande CV, och verkade mena allvar. Det var sådana människor jag ville lära känna. Till en början frågade jag mest om hans liv och hans militärtjänstgöring, men sen blev vår korrespondens mera personlig och ideologisk. Våld skrev vi aldrig om. Då hade nog breven aldrig gått fram, berättar Holappa om det som blev hans ideologiska korrespondenskurs i nationalsocialism. Brevväxlingen fortsatte ända fram till 2014 när Holappas övertygelse började vackla på allvar, och han slutade svara på breven från USA.

    Förutom Scutari brevväxlade Holappa bl.a. med Ku Klux Klan-ledaren David Duke i USA, den tyska polismördaren Kay Diesner och den norska skinnskallen Ole Nicolai Kvisler som avtjänade ett fängelsestraff för mord med rasistiskt motiv. Han hade också kontakt med personer från de amerikanska rasistiska gängen Aryan Brotherhood och Aryan Nations.

    Gömde efterspanad nazist

    2004 knöt Holappa ännu en kontakt som året därpå ledde till att han gömde en förrymd brottsling i sitt hem.

    -Jag var inne på en en tysk nynazistisk webbplats. De hade en gästbok där jag skrev att jag som finsk nationalsocialist hälsar till alla tyska nationalsocialister, och jag lämnade min epostadress där. 2-3 dagar senare fick jag post från en man som heter Gerhard Ittner (tysk högerextremist och förintelseförnekare, född 1958, aktiv bl.a. i partiet Tyska Folksunionen). Vi började hålla kontakt.

    Redan då hade en rättsprocess mot Gerhard Ittner startat i hans hemland. Han misstänktes bl.a. för förtal och hets mot folkgrupp, och de flesta väntade sig att han skulle bli fälld och dömd till fängelse. Men Ittner dök aldrig upp i rätten. Våren 2005 tog han sig via Danmark till Sverige, och därifrån vidare till Finland. I sin frånvaro blev Ittner dömd till två år och nio månader i fängelse, och han var nu internationellt efterlyst. Den tyske nazisten bodde hos Holappa i Uleåborg i över ett år. Holappa presenterade den äldre mannen för sina närmaste som en tysk vän som ofta besökte Finland. Ittners Finlandsvistelse fick ett abrupt slut när Skyddspolisen ringde på hemma hos Holappa sensommaren 2006.

    Poliserna hade ingen aning om att den efterspanade tyske nazisten vistades i Finland. De var där för att tala med Holappa. De hade blivit tipsade av sina kollegor i Tyskland om en finländare som var aktiv i tyska nazistkretsar och skrev regelbundet för tyska nazistiska webbplatser. Men i stället för att hitta en ung finländare i lägenheten så hittade de en medelålders tysk. Polisen blev nyfiken, och undrade vem han var. Ittner kom med en nödlögn, och lyckades under förevändningen att han skulle hämta sina id-papper ta sig ut ur lägenheten. Han gömde sig på höghusets tak tills polisen åkte. Senare samma kväll lånade Ittner Holappas cykel, och cyklade från Uleåborg till Haparanda. Därifrån tog han sig till Stockholm, och vidare till Portugal.

    Det tog flera år innan rättvisan hann ikapp Ittner. Våren 2012 blev han gripen i Portugal, och på hösten samma år blev han utlämnad till Tyskland. Med undantag för en kort tid i frihet hösten 2015 har Gerhard Ittner suttit i tyskt fängelse sedan dess.

    Aktiv på nazistforum

    I februari 2004 startade det finländska nazistforumet Kansallissosialismi.com, och Henrik Holappa var en av de aktiva skribenterna på forumet. Han säger själv att hans texter mest handlade om soldater och finska SS-män, men det nu nedlagda forumet innehöll också rasistiska, antisemitiska och förintelseförnekande texter. På kansallissosialismi.com kom Holappa i kontakt med likasinnade människor i hemstaden Uleåborg. De träffades, och började småningom umgås regelbundet.

    -Vi var åtta personer som satt på kafé och diskuterade. Vi analyserade världspolitik och olika möjliga scenarier. Någon alkohol förekom överhuvudtaget inte på de här träffarna. Det kändes betydligt trevligare än att vara med skinsen. De här personerna var intelligenta, och många av dem hade högskoleutbildning. Och de tänkte likadant som jag.

    Medlem i SannF

    Grupperingen inledde sin politiska aktivism med en sejour i sannfinländarna 2005-2006. Holappa själv blev vald till suppleant i partiets distriktsstyrelse, men säger att han aldrig var någon aktiv sannfinländare.

    -Jag delade ut lite valreklamer och gick på 2-3 möten. Men jag hittade aldrig min plats i partiet. Jag var bara 20 år då, och alla andra var äldre. Å andra sidan tyckte jag att partiets linje var alltför mjuk. Om jag försökte prata om mångkulturens faror så blev jag nedtystad. Därför bestämde sig hela vår grupp för att lämna partiet, säger Holappa.

    Ville starta egen organisation

    Efter utträdet ur sannfinländarna föddes tanken på att grunda en egen organisation. Holappa och Mikko*, en annan av skribenterna på nationalsocialism-forumet, diskuterade vilken den egna rörelsens ideologi skulle vara, och vem de eventuellt ville samarbeta med. Samtidigt fick Holappa ett brev från Richard Scutari där han uppmanades ta kontakt med en annan av Scutaris brevvänner. Mannen var svensk, och hörde till en organisation som hette Svenska Motståndsrörelsen. Holappa började brevväxla med de svenska nazisterna.

    Esa Holappa var med om att inleda kontakten till Sverige, men när Finska Motståndsrörelsen grundades var han själv i USA, där han umgicks med och bodde hos amerikanska nynazister och rasister.

    Esa Holappa i Pittsburgh, USA. Esa Henrik Holappa i Pittsburgh, USA. Bild: Yle

    Innan avresan till USA i juli 2008 träffades Holappa och Mikko, som nu hade flyttat från Uleåborg till Helsingfors. De kom överens om att Mikko skulle fortsätta hålla kontakten med de svenska nazisterna. Senare samma år kom klartecknet från Sverige. Finländarna fick tillstånd att grunda sin egen motståndsrörelse. Holappa valdes till officiell ledare och galjonsfigur, även om han då var utomlands.

    Månaderna i USA

    Det händelseförlopp som ledde till USA-resan började 2006 när Holappa etablerade kontakt till den amerikanska högerextrema och rasistiska organisationen Aryan Nations. Organisationen öppnade en finskspråkig avdelning på sitt webbforum och gjorde Holappa till moderator. Också flera andra finländare började skriva på forumet.

    Kring årsskiftet 2006-2007 skakades Holappas hemstad Uleåborg av flera gruppvåldtäkter, där gärningsmännen misstänktes vara invandrare. När lokaltidningen Kaleva i januari 2007 publicerade en bild på en mångkulturell grupp ungdomar blev det för mycket för den arge unge nazisten Esa Holappa.

    -Hur kunde de publicera en sådan bild samtidigt som det pågick gruppvåldtäkter i stan? Jag skrev till min kontaktperson i Aryan Nations om saken, och skickade en kopia av bilden till honom.

    Bilden publicerades på rasistforumets förstasida tillsammans med en text där de namngivna ungdomarna utpekades som våldtäktsmän. Den diskussion som fördes om bilden och texten var direkt hotfull. Det uttalade budskapet var att våld löser allt och att "våldtäktsmännen" skulle få sitt straff. Också flera finländare deltog i diskussionen på forumet. Ungdomarna och deras familjer var skräckslagna. Aryan Nations är en våldsam organisation, och webbforumet gav intryck av att de hade verksamhet också i Finland och Uleåborg.

    Både tidningen Kaleva och polisen reagerade. Holappa blev gripen och förhörd. Han medgav att han skickat bilden till Aryan Nations, men förnekade att han skulle ha publicerat den på forumet. Holappa släpptes, men förundersökningen fortsatte. Han misstänktes för upphovsrättsbrott, grov ärekränkning och hets mot folkgrupp. I maj 2008 blev han återigen kallad till förhör.

    Esa Holappa deltar i dragkamp på ett nynazistmöte i Harrisburg. Esa Holappa deltar i dragkamp på ett nynazistmöte i Harrisburg. Bild: Yle

    Vid det här laget hade Esa Holappa ytterligare byggt ut sitt internationella kontaktnät, och han reste regelbundet utomlands för att träffa sina kontakter. Under en resa till Tyskland 2007 hade han träffat en amerikan vid namn John de Nugent, som presenterade sig som politiker och nationalistledare. Holappa och de Nugent hade fortsatt hålla kontakten efter mötet.

    När Holappa nu berättade för amerikanen att han väntade sig både åtal och fängelsestraff, så bjöd de Nugent in honom till USA. Han sa att han behövde Holappas hjälp för att bygga upp en högerextrem massrörelse, först i USA, sedan internationellt. Holappa hade aldrig varit i USA tidigare, och han ville gärna skapa sig ett namn i de högerextrema kretsarna där, så erbjudandet lockade.

    Väl framme i USA började de första varningsklockorna ringa. När Holappa träffade andra högerextremister och rasister så insåg han att de inte hade speciellt höga tankar om de Nugent. Han blev också varnad för att de Nugent bara försöker utnyttja honom. Men Holappa lät sig inte övertygas. Han bosatte sig hemma hos de Nugent nära Pittsburgh, Pennsylvania.

    John de Nugent och Esa Holappa John de Nugent och Esa Henrik Holappa. Bild: Yle

    Redan efter några veckor insåg Holappa att det mesta som de Nugent sagt bara hade varit tomma ord. Det fanns ingen organisation, och de Nugent var ingen respekterad ledare. I verkligheten var han bara en rasistisk internet-skribent som dessutom var utfattig och levde under ständigt vräkningshot. Inom två månader var Holappa lika pank som sin värd. Han hade gett de Nugent alla sina pengar, och det välavlönade jobbet han hade blivit lovad visade sig vara lögn. Holappa var familjen de Nugents oavlönade au pair, och hans dagar kretsade mest kring att städa, tvätta tvätt och rasta hundarna. Han försökte anpassa sig, men det ledde bara till ännu mera påtryckningar från de Nugent.

    Holappa hade bara ett turistvisum, men de Nugent ville att han skulle stanna i USA. Först föreslog han att Holappa skulle gifta sig med en amerikanska för att få uppehållstillstånd. När Holappa inte var intresserad, så föreslog de Nugent att han skulle söka politisk asyl. Motiveringen var att myndigheterna i Finland utsatt honom för en politisk klappjakt.

    Holappa lät sig övertygas, och de träffade tillsammans en jurist som författade Holappas asylansökan. Men Esa missade en blankett som skulle undertecknas, och processen försenades med några dagar. Trots förseningen lämnades asylansökningen in, och den skulle behandlas i juli 2009.

    Livet hemma hos de Nugent blev allt mera ångestfyllt. Holappas värd fick ständiga raseriutbrott mot sin fru, mot Esa och mot grannarna. Holappa såg ingen utväg. Pengarna var slut, och han hade inte längre råd att köpa en flygbiljett tillbaka till Finland. Han började dricka allt mer för att stå ut med situationen. Vändpunkten kom i mars 2009.

    Holappa och de Nugent var på väg till en park för att rasta de Nugents hundar när de blev stoppade av polisen. Poliserna grep Holappa och förde honom till ett federalt häkte. På grund av den saknade namnteckningen och förseningen hade Holappas turistvisum hunnit gå ut före asylansökningen lämnades in. Han hade därför vistats illegalt i landet i fem månader. På grund av asylansökningen kunde han inte utvisas omedelbart, men myndigheterna hade beslutit att han skulle sitta häktad tills asylbeslutet fattades. Väntetiden kunde vara från ett halvår till ett år.

    I slutet av april drog Holappa tillbaka sin asylansökning, och en månad senare flög han hem på den amerikanska statens bekostnad och med två amerikanska agenter som eskort.

    När Esa Holappa sommaren 2009 kom hem till Finland hade motståndsrörelsen redan spridit sig till flera orter. Gamla kompisgäng med högerextrema åsikter hade anslutit sig och blivit maktfaktorer inom rörelsen. För Holappa var det bara att glömma alla planer på att bli en verklig ledare för rörelsen.

    Jag var helt okänd för de flesta medlemmarna, som hade känt varandra i flera år. De var misstänksamma mot mig.

    -Jag var helt okänd för de flesta medlemmarna, som hade känt varandra i flera år. De var misstänksamma mot mig. Det gick inte att komma utifrån och försöka vara en auktoritet. Dessutom bodde jag i Uleåborg, och kunde sällan delta i de möten i södra Finland där besluten fattades. Visst hade jag en del inflytande, men om ledarna i söder hade bestämt sig för något så var det deras linje som gällde, säger Holappa.

    Han fick alltså försöka finna sig till rätta i sin roll som ledare utan makt. I kontakten med Svenska Motståndsrörelsen representerade han Finlandsavdelningen, men i hemlandet var det andra som styrde.

    -Jag hade inte så mycket att göra här. Några telefonsamtal, någon epost då och då, och uppdatering av webbplatsen. Ett par besök på månadsmötena i Helsingfors och Åbo. Jag behövde inte satsa många timmar om dagen på Finska Motståndsrörelsen.

    -Till en början sökte organisationen sin linje, och det var sällan vi var ense om något. Aktivistgrupperna i södra Finland tyckte att jag borde ha varit en aktivare och starkare ledare. De förstod aldrig mitt litterära intresse, och var inte intresserade av varken historisk analys eller ideologisk diskussion. De ville ha en mera idrottsinriktad aktivism och göra spännande saker. Jag var för teoretisk och tråkig, säger Holappa.

    Ledare på resande fot

    Holappas första år som formell ledare för Finska Motståndsrörelsen var en kringflackande tid. Hemma hade han inte så mycket att säga till om och inte heller så mycket att göra. Så han reste fram och tillbaka mellan Finland, Sverige, Tyskland, Österrike, Frankrike och Spanien. I varje land hade han likasinnade som han kunde umgås med och bo hos.

    Under de återkommande vistelserna i Sverige hade Holappa träffat en kvinna, som han började vänta barn med 2011. Det innebar ett slut på kringflackandet, och i maj 2011 bosatte sig Esa Holappa i Dalarna i Sverige. Finska Motståndsrörelsens galjonsfigur hamnade nu ännu längre bort från sin organisation. Finlandskontakten skedde huvudsakligen via epost och skype, och han besökte inte hemlandet annat än vid aktivistdagar och större evenemang. Holappa hade bara sporadisk kontakt med de män som i praktiken ledde motståndsrörelsen.

    Det stora tvivlet

    Det höll i ett drygt år. Hösten 2012 meddelade Holappa utan förvarning att han avgår som ledare för FMR. Han hade förgäves försökt hitta sin plats i organisationen. Kamraterna kändes allt mer främmande. Finländarna höll honom på en armlängds avstånd, och svenskarna kände han inte samhörighet med. Holappa ville göra mer för rörelsen, men upplevde att den som försökte ta plats inom organisationen blev nedtryckt av de andra. Han var Finska Motståndsrörelsens officiella ledare, och det betydde att allt det som gjordes i organisationens namn också gjordes i hans namn fast han inte hade något inflytande.

    -Jag hade pratat i flera dagar med min sambo om saken, och en morgon bestämde jag mig för att avgå. Jag är ju från Uleåborg, och hade aldrig haft något vidare förhållande till aktivisterna i södra Finland. Därför var det ingen idé att vända mig till dem. Så jag skickade ett sms till den enda aktivist jag kände väl, Juuso Tahvanainen i Uleåborg, och frågade om han var intresserad av att bli ny ledare för FMR. Inom fem minuter fick jag ett jakande svar, och så var saken avgjord, berättar Holappa.

    Screencap av Svenska Motståndsrörelsens webbsida. Bild: Yle

    Holappa säger att hans val aldrig ifrågasattes inom organisationen, och ingen kontaktade honom från Finland. Så länge det stod klart att han inte helt övergav nazismen och motståndsrörelsen så var allt väl. När ledarbytet offentliggjordes lät Holappa förstå att han skulle gå vidare till att arbeta för den nordiska takorganisationen NMR. Men som med så mycket annat inom motståndsrörelsen så motsvarade det inte riktigt sanningen.

    - Jag hade kontakt med Klas Lund och resten av ledningen, men jag hade ingen egentlig uppgift eller position inom rörelsen. Det fanns flera olika förslag och planer, som att jag skulle bli chefredaktör för en engelsk version av vår webbplats eller skribent för organisationens interna tidning Polaris. Men allt det här torkade in, säger Holappa.

    Nordiska Motståndsrörelsen har ingen engelsk webbplats, bara en kort engelskspråkig presentation av organisationen. Medlemstidningen Polaris har lagts ner. Holappa hann bara skriva ett par artiklar i den.

    Jag började för första gången se rörelsen som en sekt för en mycket liten krets. Men då var jag inte ännu beredd att lämna rörelsen.

    -Jag började för första gången se rörelsen som en sekt för en mycket liten krets. Men då var jag inte ännu beredd att lämna rörelsen. Jag tänkte att jag kanske kunde förändra rörelsen inifrån. Jag hittade alltid ett kanske som höll mig kvar, säger han.

    Esas väg ut ur en nazism som han inte längre trodde helhjärtat på hade börjat. Han deltog allt mer sällan i träffar eller andra aktiviteter.

    Sommaren 2014 blev vändpunkten

    Sommaren 2014 var Holappa beredd att medge för sig själv att han vill lämna såväl nazismen som Nordiska Motståndsrörelsen. Men han sade det inte öppet. Det kunde ha varit farligt. Han säger att motståndsrörelsen redan såg honom som en svikare eftersom han var så passiv, och för att han höll kontakt med folk som tidigare lämnat NMR. Det var tryggare att låta dem tänka att han på sätt och vis fortfarande var med i rörelsen, även om han gjorde väldigt lite och umgicks med fel människor.

    Ingen kontakt med NMR

    Holappa har i dag ingen som helst kontakt med motståndsrörelsen i det övriga Norden. Kontakten med de tidigare kamraterna i Finska Motståndsrörelsen begränsar sig till några sporadiska meddelanden i skype om de råkar vara inloggade samtidigt.

    -De frågar hur jag har det och vad jag sysslar med. Jag tror att svenskarna har bett dem ta reda på vad Holappa håller på med. Svenskarna har inte varit i direktkontakt med mig sedan 2014. Den sommaren fick min sambo flera samtal om att jag borde infinna mig på en konstig plats vid en konstig tid, och de var mycket nyfikna på vad jag sysslar med. På hösten samma år kom Pär Öberg (ledare för SMRs parlamentariska gren) över till Finland för att tala mig till rätta. Han var mycket upprörd över att jag inte kom när han kallade. Budskapet var att var jag än är och vad jag än gör, så ska jag släppa allt och komma när han kallar. Han sa då att han kommer att kontakta mig så att vi kan träffas och diskutera en del saker. Det samtalet har aldrig kommit, säger Holappa.

    Går över gränsen

    När Esa Holappa nu offentligt berättar om sitt avhopp och om verkligheten bakom motståndsrörelsens fasad blir han i de tidigare kamraternas ögon en dubbel förrädare. Dels har han lämnat rörelsen och nazismen, dels talar han om motståndsrörelsens interna angelägenheter med utomstående, det organisationen kallar fiendemedia. Det är det ultimata majestätsbrottet inom Nordiska Motståndsrörelsen, och det kan vara farligt.

    -Jag är medveten om faran. Om jag blir utsatt för ett angrepp så kommer det knappast från någon av ledarna eller de etablerade medlemmarna. Det är sannolikare att någon yngre medlem som vill skapa sig ett rykte gör något, säger Holappa.

    Trots faran säger Holappa att han inte låter rädslan ta överhanden. Han vill förändra sitt liv, och då måste han handla som han gör.

    -Men det är klart att jag tar allvarligt på säkerheten.

    Var står Esa idag?

    Holappa har varit övertygad, militant nationalsocialist i halva sitt liv. Nu har han valt bort hatets ideologi, utan att ta in något annat istället.

    -Jag behöver inte definiera mig politiskt ännu. Just nu vill jag helst vara en opolitisk person.

    Holappa säger att han befinner sig i en övergångsfas. Det viktiga är att helt komma loss ur de extrema tankegångarna. Den processen är på god väg, men inte slutförd ännu.

    Jag behöver inte definiera mig politiskt ännu. Just nu vill jag helst vara en opolitisk person.

    -Det är inte så lätt. Jag var 13-14 år när jag blev intresserad av nationalsocialismen. Ju mer jag läste, desto fler "sanningar" hittade jag. De bekräftade det jag trodde på. Jag gick in helhjärtat i nazismen. Jag umgicks med människor som vigt hela sitt liv åt nazismen, lyssnade på dem och levde enligt deras läror. Jag blev likadan som de. Nu måste jag omdefiniera hela mitt liv och lära känna mig själv på nytt. Vem och vad är jag? När jag lämnade nazismen så fanns det inte så mycket kvar i mitt liv. Jag måste börja om från början, säger Esa Holappa.

    -Jag måste vara ärlig mot mig själv. Jag måste medge vad jag varit och vad jag gjort. Och så måste jag förstå var det gick fel. Jag vill inte längre vara en del av den här rörelsen, och jag vill inte försöka bygga upp en nationalsocialistisk stat. Nu känner jag att jag måste gå igenom det som hände i detalj och försöka analysera det.

    Intervju med Esa Holappa. Bild: Yle/Marcus Rosenlund

    Holappa säger att han nu försöker gottgöra åren som nazist, och reparera de misstag han gjort. Han har skrivit en bok om sitt liv, och har under skrivprocessen varit tvungen att titta objektivt på det liv han levt. Det har väckt ångerkänslor

    -Det hade funnits vettigare sätt att använda sina ungdomsår än att grunda en naziströrelse och försöka bli vän med våldsamma nynazister. Men jag kan inte förändra det förflutna. Det enda jag kan göra är att bygga upp min framtid, och den börjar nu.

    Känner sig ansvarig

    Holappa säger att han fortfarande känner sig ansvarig när han hör eller läser om något som organisationen gjort. Han tänker på det förflutna och på motståndsrörelsen varje dag. 16 år är en lång tid, och det går inte bara att rycka på axlarna och gå vidare. Men Esa hoppas på en ljusning efter allt mörker. Trots alla svårigheter och risker har han nu lämnat den nynazistiska rörelsen.

    -Jag hoppas att jag om 10 år kan säga att det jag nu gör var rätt beslut. Jag hoppas att jag har kunnat rätta de misstag jag gjort och gå vidare i livet. Det är svårt att förutspå mer än så. Just nu känns det som om jag måste ta en dag i taget, avslutar Esa Holappa.

    *) Eftersom vi inte nått Mikko för en kommentar, och han inte har uppträtt offentligt som FMR-medlem, så publicerar vi inte hans efternamn.

    Vad betyder ordet nationalsocialism för dig i dag?

    Det är ett historiskt begrepp, men hör hemma i det förflutna.

    Fascism?

    Fascism hör också hemma i det förflutna.

    Ras?

    Det finns människor av olika slag, men jag ser inte längre raser på samma sätt som jag gjorde förr. Jag gör inte skillnad på olika raser, och jag delar inte in folk i olika klasser utgående från deras ras.

    Jude?

    Det finns judar, och judarna har staten Israel. De utövar en politik som har återverkningar på regionen. Jag hoppas att palestinier och judar lär sig att leva i fred, utan hot om terrorism, krig eller konflikter. Ordet jude är inte längre synonymt med en enorm konspiration för mig. Jag tror inte på att en sådan konspiration existerar.

    Sions vises protokoll*?

    Jag läste boken för 15 år sedan, men den öppnade sig aldrig för mig. Jag var 14-15 år gammal, och boken kändes ganska förvirrande.

    Politiskt våld?

    Politiskt våld kan betyda Finska Motståndsrörelsen eller Nordiska Motståndsrörelsen.

    Högern?

    Jag tänker på högern som olika partier, till exempel Samlingspartiet eller Centern.

    Vänstern?

    Det är också politiska partier, till exempel Vänsterförbundet och De Gröna. Vänstern är mera tolerant än högern, men därmed inte sagt att inte högern också skulle ha toleranta drag.

    Politisk korrekthet?

    Jag ser politisk korrekthet som att man kan tala om vissa saker utan att uppvigla till våld, hat eller rasism. Med det menar jag att man måste tala om svåra saker på ett respektfullt och korrekt sätt, utan att koppla dem till någon politisk ideologi.

    Patriot?

    Tyvärr är det så att ordet patriot i dag nästan oundvikligen ger associationer till Finska Motståndsrörelsen, huvudsakligen på grund av organisationens webbsida. På det viset kopplas personer som kallar sig patrioter, d.v.s. fosterländska, automatiskt till FMR. På det här sättet tar vissa aktörer helt över etablerade termer.

    Nationalist?

    Om man i dag ser på t.ex. FMRs nätsidor, så använder de sig ofta av ordet nationalist. Nationalister marscherar, nationalister gör än det ena, än det andra. Det är ett ord som används flitigt av finska nynazister i sin kommunikation utåt. Nationalist låter inte fullt så illa som nationalsocialist. Ett annat ord som ofta används är fosterländsk.

    *Sions vises protokoll är en antisemitisk text som beskriver en fiktiv planerad judisk sammansvärjning med målet att uppnå världsherravälde. Frimurare, liberaler, kommunister och kapitalister uppges vara judarnas redskap för att behärska världen. Olika antisemitiska rörelser hänvisar ofta till denna text, som ursprungligen tros ha författats av den tsarryska säkerhetstjänsten.

    Detta projekt har genomförts i samarbete med norska Hate Speech International.

    LÄS MER:
    Sådan är Finska Motståndsrörelsen
    Männen som leder naziströrelsen
    Så fungerar nazisternas nätverk
    Nationalsocialismens soldater


    0 0

    Högerextremister världen över har välfungerande nätverk. De sprider information, musik och propaganda. De samarbetar och hjälper varandra. Samtidigt blir det allt vanligare med öppet högerextrema internationella storsamlingar, och nynazisterna i väst tycks ha hittat samarbetspartners i Ryssland.

    -Jag vet av egen erfarenhet att bl.a. amerikanska och tyska nynazister har mycket nära kontakter. Många tyska nynazister öppnar sina webbsidor på amerikanska servrar, de ger ut musik, publicerar skivor, besöker varandra. Generellt så söker man förebilder i andra länder, lånar organisationsmodeller och tar lärdom av de erfarenheter som andra har, säger Esa Holappa, ex-ledare för nynazistiska Finska Motståndsrörelsen (FMR). I dag tar Holappa avstånd från högerextremismen.

    Ett exempel på detta samarbete är den brittiska organisationen National Action, som grundades 2013. National Actions ledare Benjamin Raymond besökte FMR i Åbo i januari 2015. Ett annat exempel är Gyllene Gryning i Grekland. Deras politiska framgång har uppmuntrat FMRs broderorganisation Svenska Motståndsrörelsen (SMR) till att grunda en parlamentarisk gren, ett eget politiskt parti

    Har FMR flera kontakter till utländska högerextremister?

    -Ja. Casa Pound i Italien har varit med ända från början. Där fanns kontakterna redan innan FMR grundades. Organisationen har också länge haft kontakt med NPD och Fria Nationalister (även kallade Autonoma Nationalister) i Tyskland. Motståndsrörelsen har också besökt Gyllene Gryning i Grekland, och den nyaste samarbetsorganisationen är alltså National Action i Storbritannien. Men de starkaste banden finns till Tyskland och Italien, berättar Holappa.

    Hur upprätthålls kontakterna?

    -Man besöker varandra, man skickar epost, man ringer varandra. De kommer till Finland, motståndsrörelsens aktivister åker utomlands på besök, säger Holappa. På senare år har FMR-aktivisterna besökt Grekland, Tyskland och Italien, och de har haft besök bl.a. från Storbritannien och Italien. 2011 ordnade FMR ett seminarium i Helsingfors med inbjudna gäster från såväl Casa Pound som från Fria Nationalister.

    FMRs "storebror" Svenska Motståndsrörelsen har under de senaste åren regelbundet besökt extremhögerorganisationer i de forna öststaterna. Medlemmarna har skrivit resereportage bl.a. om hur de fått militär utbildning på träningsläger arrangerade av Ungerska Nationella Fronten MNA.

    Rysslandsvänner

    Nordiska Motståndsrörelsen har på senare år också blivit allt vänligare inställd till Vladimir Putins Ryssland. Ryssland framstår för rörelsen som idealstaten som försvarar traditionella värden, i motsats till ett EU som anses som allt mer degenererat. Emil Hagberg, nu medlem i Svenska Motståndsrörelsens ledarråd, sa i SMRs webbradiosändning att han hellre skulle se Sverige ockuperat av Ryssland än styrt av den nuvarande svenska regeringen. Den dåvarande ledaren Klas Lund var inne på samma linje. Han avfärdade rysshotet som trams, och sa att det verkliga hotet kommer söderifrån och västerifrån.

    Esa Holappa säger att de som är kritiskt inställda till Putin och Ryssland, eller ställer sig på Ukrainas sida i den väpnade konflikten med Ryssland stämplas som judar eller sionister. På det sättet tystar rörelsens ledning alla oliktänkande inom rörelsen.

    Nordiska Motståndsrörelsen deltog 2015 i högerextremistkonferensen Internationellt Konservativt Forum i St. Petersburg, Ryssland. Arrangör var det ryska partiet Rodina (Moderlandet), och under konferensen antog deltagarna en resolution om att koordinera vad de kallade "konservativa krafter" i Ryssland och Europa. Motståndsrörelsens representanter närvarade vid konferensen, men inte som officiella, inbjudna konferensgäster.

    I Finland har ytterhögern traditionellt varit fientligt inställd till Ryssland och ryssar. Därför är FMR också mera försiktigt avvaktande än sina svenska kamrater.

    Byggde tidigt kontaktnät

    Esa Holappa satsade tidigt på att bygga upp ett vittomspännande internationellt kontaktnät. Han etablerade kontakter till ökända nynazister och rasistiska organisationer runt om i världen, och började skriva på olika rasistiska, fascistiska och nazistiska webbforum.

    Det var så den 17-årige Esa i Uleåborg hittade sin nationalsocialistiska mentor i ett amerikanskt fängelse 2003. Richard Scutari var då 55 år gammal, och hade redan suttit i fängelse i 14 år. Scutari var medlem i den militanta amerikanska nazistorganisationen The Order (även kallad Brüder Schweigen eller Det Tysta Brödraskapet) och avtjänade ett 60-årigt straff för en lång rad spektakulära, politiskt motiverade brott. Han misstänktes också för mordet på en radioprogramledare, men dömdes aldrig för det. Richard Scutari är fortfarande fängslad, och kan bli villkorligt frigiven tidigast 2025. Trots sitt fängelsestraff är han fortfarande aktiv inom extremhögern, och hans texter publiceras regelbundet av olika extremistgrupper.

    -Jag hittade adressen i "krigsfånge"-spalten i den brittiska rasistiska tidningen Stormer. De hade en bild av Scutari och en kort text om honom och hans militära bakgrund. Jag tyckte att hans CV verkade imponerande, och det var därför jag skrev till honom. Redan som 17-åring såg jag mig som nationalsocialist, men det var främst hans militära bakgrund som fascinerade mig. Så jag bestämde mig för att skriva till honom, och han svarade. Till en början handlade det mycket om hans tid i militären, men senare också om ideologi. I breven diskuterade vi aldrig våld eller terrorism. Hade vi försökt göra det hade nog breven aldrig gått fram, säger Holappa.

    -Han verkade mena allvar, och jag ville lära känna människor som tog nationalsocialismen på allvar. Jag ville helt enkelt lära känna en riktig nazist, säger Esa i dag.

    Det var Scutari som förmedlade den kontakt i Sverige som ledde till att Finska Motståndsrörelsen grundades. Korrespondensen mellan Esa Holappa och Richard Scutari fortsatte i många år, fram till sommaren 2014. Men efter att Esa bestämt sig för att lämna rörelsen, så slutade han svara på breven från USA.

    Tungt kriminella kontakter

    Holappa var under åren som aktiv nazist personligen i kontakt med otaliga mördare och våldsmän. Hans bekantskapskrets omfattade också medlemmar i tungt kriminella, rasistiska gäng som Aryan Nations och fängelsegänget Aryan Brotherhood i USA. Han säger att han alltid fick kontakt med dem han ville nå utomlands.

    -Om jag t.ex. vill få tag på herr X, som är medlem i en australisk nynazistorganisation, så skulle jag först fråga runt i min egen bekantskapskrets. Vem är han, vad finns det att veta om honom, känner någon honom, känner någon några andra medlemmar i organisationen? Förr eller senare skulle jag hitta någon som kunde förmedla kontakten till herr X, säger Holappa.

    -Det kan låta krångligt, men på det här sättet hittade jag alltid den jag letade efter, oavsett om han fanns i USA, Sydafrika eller var som helst.

    De extremistnätverk Holappa beskriver låter effektiva och framförallt oerhört utbredda. Finns det världsdelar eller länder som inte har sina egna högerextremister?

    -Det finns organisationer som kan beskrivas som nynazistiska i Nordamerika, Sydamerika, Europa, Asien. De finns i både Ryssland och Ukraina, i Japan och Mongoliet. Det finns till och med iranska nynazister. Det är nog bara Nordkorea och liknande länder som helt saknar nynazister.

    Texten kompletterad 15.5 kl 15:45 med följande mening: Motståndsrörelsens representanter närvarade vid konferensen, men inte som officiella, inbjudna konferensgäster.

    Detta projekt har genomförts i samarbete med norska Hate Speech International.

    LÄS MER:
    Nazistledaren som slutade tro
    Sådan är Finska Motståndsrörelsen
    Männen som leder naziströrelsen
    Nationalsocialismens soldater


    0 0

    Sådan är Finska Motståndsrörelsen -
    verkligheten bakom fasaden

    Spotlight kan i dag erbjuda en unik inblick i hur vårt lands hårdföraste nazistorganisation fungerar och hur den utvecklats sedan starten 2008. Esa Holappa var med om att starta Finska Motståndsrörelsen, blev dess ansikte utåt och satt i åratal med i organisationens innersta kärna. När han nu bryter tystnaden så gör han det väl medveten om att han blir motståndsrörelsens dödsfiende i hela Norden.

    Finska Motståndsrörelsen är Finlands mest militanta nazistorganisation. Den har flera drag som bekymrar myndigheterna. Organisationen är väl organiserad och arbetar långsiktigt med att utveckla sin verksamhet. Våld är en central del av motståndsrörelsens ideologi.

    FMR är den finska delen av Nordiska Motståndsrörelsen, en svenskledd organisation vars uttalade mål är att skapa en nationalsocialistisk republik som omfattar de nordiska länderna, och gärna också Baltikum. NMR har också etablerat sig i Norge och Danmark, men där är de nationella organisationerna mindre än i Finland och Sverige. I Finland har medlemsantalet gått från 30-40 personer för några år sedan till 60-70 aktivister, medlemmar och stödmedlemmar nu. Medlemmarna reser flitigt såväl inom landet som inom Norden för att delta i varandras aktioner.

    Svenska Motståndsrörelsen demonstrerar i Bollnäs, Sverige. Medlemmar från Finska Motståndsrörelsen deltar som banderollbärare. Svenska Motståndsrörelsen demonstrerar i Bollnäs, Sverige. Också Finska Motståndsrörelsen deltar Bild: Camilla Rågfors

    Finska Motståndsrörelsen är strikt hierarkisk, och har tydliga manualer för såväl aktivism som för gruppstruktur. Det finns regler för hur gruppledarna ska bete sig, regler för hur anklagelser om svek ska hanteras, regler för vilka straff som kan utdömas. Gruppledarna beordras också att kryptera all sin epost.

    Det finns klara direktiv för hur ofta gruppen bör mötas, vilka uppgifter som ska skötas och hur mycket stödmedlemmar, medlemmar, aktivister och edsvurna medlemmar ska betala i medlemsavgift per månad.

    Det säger sig självt att gruppledaren är medlemmarnas kamrat, inte deras kompis.
    ― Finska Motståndsrörelsens gruppledarmanual

    Finska Motståndsrörelsen arbetar målmedvetet för att bygga upp en subkultur med olika sociala aktiviteter som kan locka nya medlemmar. I praktiken handlar det om föredrag, kampsportsträningar, olika sportevenemang, skogsvandringar, överlevnadsträning i naturen osv.

    Mycket av aktiviteten försiggår i rörelsens klubblokal Koti, som tidigare fanns i Åbo. Numera ligger klubblokalen i Kervo. FMR har även en egen webbshop och egna nätradiosändningar.

    På grund av flyktingkrisen finns det i dag ett större utrymme och intresse för rasistiska och främlingsfientliga organisationer i Finland. För att utnyttja läget och försöka locka ännu fler medlemmar har FMR försökt mjuka upp sin hårda nazistimage en aning.

    De kallar sig numera utåt oftast för nationalister och fosterlandsvänner, och en del av verksamheten drivs under devisen Finskhjälpen (Suomalaisapu).

    Esa Holappa är tidigare ledare för Finska Motståndsrörelsen. Marko Hietikko intervjuar Esa Holappa. Bild: Yle / Marcus Rosenlund

    Finska Motståndsrörelsens första ledare och galjonsfigur Esa Henrik Holappa säger att omdefinieringen av begrepp är en medveten strategi inom hela extremhögern.

    - Om deras fiender använder ord i positiv bemärkelse, t.ex. tolerans och toleranta, så vill de ge ordet tolerans en helt ny betydelse, säger Holappa. För just ordet tolerans har omdefinieringsprocessen gått på följande sätt: högerextremisterna hävdar att de toleranta vill släppa in aggressiva och farliga invandrare som tränger ut de vita finländarna.

    Därför anses de toleranta stöda ett folkmord på vita finländare. Därför är de inte ett dugg bättre än nazisterna med sitt folkmord. Och därför anser extremhögern att de toleranta är de verkliga nazisterna. Så småningom färgar extremrörelsernas terminologi och definitioner av sig på den allmänna debatten, vilket spelar extremisterna i händerna.

    Målet: en enad extremhöger

    Med bara några tiotal medlemmar är FMR på egen hand inget överhängande hot mot samhället och demokratin. Däremot kan rörelsen och dess aktivister utgöra ett reellt hot mot personer som betraktas som politiska motståndare eller oönskade i landet - eller bara utomstående som råkar vara på fel plats och ha fel åsikter. De våldsbrott som rörelsens medlemmar begått är huvudsakligen gatuvåld.

    Men FMR arbetar målmedvetet för att förena Finlands högerextrema, nationalistiska och rasistiska grupperingar. Ett exempel på detta är det nationalistiska fackeltåget 612 på självständighetsdagen. Enligt Holappa var FMR initiativtagare till evenemanget, och första gången det ordnades var motståndsrörelsens aktivister fackeltågets ordningsmän.

    Aktivister i Finska Motståndsrörelsen som ordningsmän på 612-fackeltåget 2014 Bild: Kaivuri.info

    Evenemangets webbsida skapades och upprätthölls också av FMR-aktivister. Så gott som alla medlemmar och stödmedlemmar deltog, men utåt höll man låg profil. Planen var att FMR på sikt skulle bli en osynlig takorganisation för hela den finländska extremhögern. Holappa säger att man inte ville skrämma bort eventuella deltagare genom att skylta med att FMR var en av arrangörerna. Därför lät man utåt förstå att fackeltåget skulle vara opolitiskt.
    Deltagare i fackeltåget 612 på självständighetsdagen 2014. Med bl.a. Johannes Murto och Eppu Torniainen från Finska Motståndsrörelsen. Bild: Kaivuri.info

    Screencap från SMRs sida.

    - Det var första gången jag såg tecken på att motståndsrörelsen hade börjat öppna sig mot utomstående samarbetspartners. Före det var FMR en mycket sluten organisation. Holappa säger att en del av distansen till de andra organisationerna har berott på honom. Han var utåt sett ledare för FMR, men illa omtyckt i de andra högerextrema organisationerna i Finland.

    Jag har hört rykten om att jag skulle vara infiltratör för Skyddspolisen.
    ― Esa Holappa, ex-ledare för FMR

    - Jag tror att det beror på att så få kände mig från tidigare. De såg mig som någon som plötsligt dök upp ur tomma intet, och därför var de misstänksamma. Jag har hört rykten om att jag skulle vara infiltratör för Skyddspolisen eller jobba för olika politiska motståndare!

    Trots att Finska Motståndsrörelsen nu är öppnare och mera samarbetsvillig så har försöken att ena ytterhögern tills vidare inte varit några större succéer. De övriga nationalistorganisationerna drar sig fortfarande för FMRs nazistiska ideologi. Men det finns kontakter på individplan mellan FMR och resten av den finländska ytterhögern, speciellt i Åbo.

    Indirekt inverkan

    Motståndsrörelsen indirekta inverkan har varit större. 2014 hakade FMR på nyheterna om ett multietniskt förortsgäng som misshandlade andra unga i Helsingfors, och arrangerade medborgargarden som patrullerade i stan. Gardena följde svenskt exempel. Där ledde kravallerna i Stockholmsförorten Husby till att högerextremister gjorde gemensam sak med fotbollshuliganer och drog runt i medborgargarden i olika förorter. Flera fall av misshandel rapporterades.

    Screencap från Finska Motståndsrörelsens webbsida.

    De första patrullerna i Finland blev punktmarkerade av polisen och angripna av antifascister, men motståndsrörelsens medborgargarden har fortsatt till och från på olika håll i landet. När den pågående flyktingkrisen började, så bestämde sig en av organisationens medlemmar, Kemibon Mika Ranta för att starta upp en egen organisation för medborgargarden. Ranta är övertygad nazist, och han är dömd för våldsbrott.

    Mika Ranta Mika Ranta, grundare av Soldiers of Odin. Bild: Yle

    Ranta valde att kalla sin organisation för Soldiers of Odin, men organisationen är uppbyggd enligt FMR-modell. Ranta bad också FMR om tillstånd att få dra igång sin egen verksamhet. På senare tid har Finska Motståndsrörelsen och Soldiers of Odin öppet hänvisat till varandra. Motståndsrörelsen skriver på sin webbplats om SOO som en patriotisk organisation, och SOO visar i sin egen PR-video upprepade gånger Finska Motståndsrörelsens logotyp med tyrrunan. Kopplingen är uppenbar.

    Motståndsrörelsens ekonomi

    Nordiska Motståndsrörelsen finansierar sin verksamhet genom medlemsavgifter, donationer och intäkterna från organisationens webbshoppar. Enligt Holappa har de olika nationella organisationerna separata ekonomier, och inga pengar rör sig mellan länderna. I Finland betalar stödmedlemmarna 5 €/mån, medlemmarna 10 €/mån, aktivisterna 20 €/mån, eller så förbinder de sig till en frivillig procentandel av sina intäkter. De edsvurna medlemmarna betalar en procentandel av sina inkomster. Den finländska webbshoppen gav 2012 en avkastning på ca 8.000 € netto.

    -Det är ganska mycket pengar för en liten nazistorganisation. Pengarna används till att trycka upp nya klistermärken och broschyrer, köpa in böcker och hyra lokaler för olika tillställningar, säger Esa Holappa.

    I Sverige var Klas Lund under hela sin tid som ledare för SMR avlönad av rörelsen. 2008 låg hans månadslön på 7 000 kronor. Holappa säger att Lund också regelbundet tog för sig av de pengar som fanns i organisationens kassa. Holappa själv lyfte aldrig någon lön under sin tid som galjonsfigur för FMR.

    -Klas Lund sa att motståndsrörelsen måste betala lön till sina ledare. Utan lön kan ledarna inte koncentrera sig helhjärtat på sina uppgifter. Han tyckte att jag borde föreslå det i Finland också. Men jag visste ju vilken min position var inom Finska Motståndsrörelsen, och insåg att det aldrig skulle accepteras. Så jag tog aldrig upp saken, och jag har aldrig lyft lön från FMR.

    Ledare utan makt

    Henrik Holappa var Finska Motståndsrörelsens officiella ledare från starten 2008 fram till att han avgick 2012. Han var organisationens ansikte utåt och en av de få medlemmarna som ända från början uppträdde under eget namn. Men han säger sig aldig ha haft någon egentlig makt i organisationen, och hävdar att han strängt taget inte ens är organisationens grundare.

    Vi tar det från början.

    - Jag tog kontakt med Svenska Motståndsrörelsen i december 2007. Sommaren 2008 blev jag och Mikko*, som jag kände från forumet kansallissosialismi.com, inbjudna till SMR-demonstrationen Folkets Marsch, berättar Holappa. I sista minuten bestämde sig Holappa för att inte åka. Mikko deltog ensam i demonstrationen, där han slogs med motdemonstranter och greps av polisen.

    Som tack för sina insatser under demonstrationen kom Mikko hem med Svenska Motståndsrörelsens kampdiplom i bagaget. Han hade lyckats övertyga de svenska nazisterna om att finländarna menade allvar.

    Kontakten fortsatte, och Holappa blev inbjuden till SMRs midsommarfest hemma hos grundaren och den dåvarande ledaren Klas Lund i Skara i Västra Götaland. Holappa beskriver mötet som svalt och distanserat, men han fick i alla fall träffa ledaren och umgås med andra SMR-aktivister. Något löfte om att få grunda en motståndsrörelse fick Holappa inte.

    Hemma i Finland hade marken börjat bränna under hans fötter. Holappa misstänktes för hets mot folkgrupp, och en polisutredning hade inletts. Holappa blev allt mer övertygad om att han skulle bli fälld och straffad. När hans amerikanska nynazistbekanta fick höra om saken, så uppmanade de honom att resa till USA. I augusti 2008 följde han deras uppmaning.

    Holappa i USA när FMR grundades

    Det blev alltså Mikko som fick fortsätta hålla kontakten med svenskarna. Efter ett tag meddelade svenskarna att de hade fått en medlemsansökan från Finland, och bad Mikko ta kontakt med den sökande. På det sättet blev Mikko bekant med Mika*, som delade hans nazistsympatier. SMR besökte Mikko och Mika samma höst, och de åkte över till Stockholm för att delta i Svenska Motståndsrörelsens gatuaktivism. Någon månad senare kom beskedet.

    Mikko och Mika meddelade att Pär Öberg (då Svenska Motståndsrörelsens andreman) gett klartecken för att grunda Finska Motståndsrörelsen. Det ledde till en diskussion om vem som ska vara rörelsens ledare. Holappa antog att det skulle vara antingen Mikko eller Mika. Mika tyckte att alla tre kunde vara ledare, men Mikko ansåg att rörelsen inte kan ha fler än en ledare. Han föreslog Holappa. Det föll inte Mika i smaken, och kort efter detta lämnade han organisationen han varit med om att grunda. Mika har senare gjort comeback, och varit aktiv till och från inom Finska Motståndsrörelsen.

    Allt hårdare tag

    De första åren låg FMR-medlemmarna lågt. Verksamheten gick mest ut på att klistra upp rasistiska klistermärken och dela ut flygblad. Rikskändisar blev de i och med en knivhuggning på biblioteket i Jyväskylä i januari 2013, och motståndsrörelsen har fortsatt hålla sig i rampljuset sedan dess. Än har de poserat på bild tillsammans med riksdagsledamöter, än har de gjort sig skyldiga till upplopp. Holappa säger att vi kan vänta oss flera våldsdåd.

    - Till en början planerade Finska Motståndsrörelsen gärna sina demonstrationer och sin gatuaktivism så att den inte väckte uppmärksamhet. Medlemmarna tränade för att kunna försvara sig mot eventuella motdemonstranter. Men samtidigt så ville man undvika konflikter. Det här har förändrats i och med knivhuggningen i Jyväskylä. Organisationen lärde sig att det inte inte är så svårt att ta till våld om man måste.

    Till en början planerade Finska Motståndsrörelsen gärna sin gatuaktivism så att den inte väckte uppmärksamhet.― Esa Holappa

    Ända sedan starten har FMR sagt att medlemmarna inte får använda våld annat än i självförsvar. Men de fall som nu har fått offentlighet har inte verkat som självförsvar. Om aktivisterna har mött motstånd eller blivit provocerade, så har de tagit till våld för att tysta motparten.

    - Till en början var vår linje att strunta i dem. Om någon började skrika så skulle de ignoreras, vi skulle inte svara på samma sätt. Nu tycks motståndsrörelsen ha valt en mera hårdför linje. Det betyder att ju mer Finska Motståndsrörelsen syns på gatorna, desto fler och större sammandrabbningar kommer vi att se. Det kan handla om politiska motståndare, eller bara vanliga människor som kommer i kläm. Motståndsrörelsen vill visa vad de går för.

    FMRs medlemmar förutsätts träna fysiskt minst en gång i veckan för att hålla sig i skick, gärna kampsport eller annan närkamp. Träningarna ordnas av organisationen för de egna medlemmarna, och FMR har rentav ordnat läger för kampträning.

    - Det här har pågått i några år, så det börjar säkert finnas medlemmar som är rätt skickliga på kampsport vid det här laget. Målet är att varje aktivist ska kunna försvara sig själv och sina kamrater - och därmed också motståndsrörelsens ära - om de blir angripna under en gatuaktivism, säger Holappa. Om aktivisterna möter politiska motståndare och det ser ut som om situationen kunde eskalera, så är det meningen att motståndsrörelsens medlemmar ska angripa först. Ibland behövs det inte så mycket till provokation för att nazisterna ska ta till våld, andra gånger är det de som råkat illa ut.

    Den hårda kärnan som är beredd att göra mer än prata består av 5-6 personer.

    Många medlemmar pratar gärna internt om att misshandla olika människor eller använda våld vid FMRs aktioner, men den hårda kärnan som är beredd att göra mer än bara prata består av 5-6 personer. De är enskilda medlemmar på olika håll i landet, och de håller kontakt sinsemellan. De här personerna syns ofta på såväl pressbilder som motståndsrörelsens egna videor från slagsmål eller konflikter vid FMRs gatuaktivism. Åtminstone ett par av dem är också aktiva fotbollshuliganer. Och den hårda kärnan får vid behov med sig andra från sin närmaste krets.

    Holappa nämner knivhuggningen på stadsbiblioteket i Jyväskylä i januari 2013.

    - Aktionen planerades av de tre som deltog, men det verkar som om också FMRs ledning var medveten om planerna.

    Material som läckt ut från organisationens interna diskussionsforum visar att åtminstone Ali Kaurila (då ledare för aktivistgruppen i Åbo) kände till och hade diskuterat planerna i förväg med en av de aktivister som deltog. Och om Kaurila kände till planerna, så är det sannolikt att också resten av ledningen gjorde det

    Ali Kaurila Ali Kaurila, Finska Motståndsrörelsen, Åbo Bild: Yle

    Jyväskyläincidenten ledde till en kritisk intern debatt inom Finska Motståndsrörelsen, och åtminstone en medlem lämnade rörelsen på grund av våldsanvändningen. Men eftersom den skyldige höll sig undan i två år, så avtog debatten så småningom.

    - FMR försökte få det att framstå som om aktivisterna handlade på eget bevåg på sin fritid, och att organisationen inte stod bakom attacken. Därför tystades också diskussionen på det interna forumet ner. Ali Kaurila uppmanade medlemmarna att inte skriva om incidenten, utan bara posta länkar till nyheter om fallet. Om någon skrev ett inlägg om knivhuggningen, så städades det bort, säger Holappa.

    Knivhuggningen fick ett efterspel sommaren 2015. Ett 40-tal finska och svenska aktivister demonstrerade i Jyväskylä, och gick där i samlad tropp till attack mot tre personer. En av de misshandlade var den anarkist som blev knivhuggen i biblioteket två år tidigare. Attacken utfördes på kommando av en av de finska nazisterna. Medan 2-3 FMR-aktivister misshandlade offren, så försökte resten hindra polisen från att ingripa. En av nazisterna filmade händelseförloppet. Enligt myndigheterna höll sig de svenska nazisterna utanför slagsmålet, som uppenbarligen sågs som en finsk angelägenhet.

    Lägre profil, men inte fredligare

    Finska Motståndsrörelsen har hållit låg profil sedan upploppet i Jyväskylä, men det betyder inte att de skulle ha blivit fredligare. Holappa förutspår att det kommer att ske flera våldsdåd.

    - Får de chansen, så tar de den. Rörelsen utnyttjar bråk och sammandrabbningar i sin egen propaganda. Ju synligare aktioner, desto mer utrymme får rörelsen i "fiendemedia". Till exempel när FMRs medborgargarde blev angripet av antifascister hösten 2014, så skrev kvällstidningarna om slagsmålet. FMR fick 40 nya medlemsansökningar den veckan, säger Holappa.

    Svenskarna är farligare

    Trots de finska incidenterna, så framstår motståndsrörelsen i Sverige som farligare än kamraterna i Finland. SMR har en längre och mera omfattande historia av våldsbrott, och verkar också betydligt mera benägen att ta till våld i olika situationer. Holappa bekräftar intrycket.

    - SMR har ett rykte som de håller fast vid. De ser sig som starka nazister, och de måste bevisa det såväl för sina kamrater som för sympatisörer. Det betyder att SMR-aktivisterna ofta angriper omedelbart om det t.ex. dyker upp antifascister under deras gatuaktivism. De vill visa var skåpet ska stå. Att inte gå till attack vore ett svaghetstecken, säger Holappa.

    Flaskor och stänger som vapen

    Därför kommer SMR oftast till sina gatuaktivismer utrustade med tomflaskor och SMR-fanor på stänger. Tomflaskor kan kastas, och fanornas stänger kan användas som tillhyggen.

    - Första gången jag deltog i en gatuaktivism i Sverige, så undrade jag varför de bar med sig kassar med tomflaskor. Eftersom min svenska är så dålig så delade jag inte ut flygblad, och därför fick jag vara flaskpojke. Efter en stund förstod jag att flaskorna var till för att användas som vapen mot eventuella fiender. Och flaggstängerna används också. De kan åstadkomma mycket skada om man slår mot ansiktet eller halsen med dem, säger Holappa.

    Samtidigt handlar svenskarnas våldsbenägenhet om en yngre generations försök att etablera sig inom rörelsen, att försöka bevisa att de är att räkna med.

    - De äldre nazisterna inom SMR har redan rykte om sig att vara farliga. Det bygger huvudsakligen på brott som begicks av organisationen Vitt Ariskt Motstånd (VAM) på 90-talet. Det var allt från våldsbrott till bankrån och vapenstölder. Klas Lund var en av de centrala medlemmarna i VAM. Nu försöker de yngre aktivisterna i SMR visa att de håller samma klass, säger Holappa.

    Olika regler för olika personer

    Reglerna tolkas olika för olika personer.

    - Reglerna förbjuder obefogade våldshandlingar. Sådant kan leda till att man blir utesluten ur motståndsrörelsen. Men om gärningsmannen är omtyckt och en duktig aktivist så ser man i praktiken genom fingrarna med det mesta, till och med mord. Det blir en sorts anarki där medlemmarna gör vad som faller dem in utan att det medför något straff.

    Image kontra verklighet

    - Nordiska Motståndsrörelsen försöker framstå som en stark, välorganiserad och disciplinerad militant organisation. Men den bilden är inte riktigt sann, säger Holappa.

    - Under min nazistkarriär lärde jag mig att en liten vit lögn aldrig skadar. Om man inte berättar hela sanningen så är det lättare att hävda att nationalsocialismen är en ideologi för starka människor. Vad ledarna eller aktivisterna än gör, så presenteras det alltid som en succé. I motståndsrörelsens egen kommunikation är aktivisterna alltid oövervinneliga, och motståndsrörelsen en hårdför organisation som man inte ostraffat ger sig på.

    I motståndsrörelsens egen kommunikation är aktivisterna alltid oövervinneliga.

    Ett exempel är en sammandrabbning mellan nazister och antifascister i Tammerfors oktober 2012. De inblandade aktivisterna från FMR berättade såväl för sina nordiska kamrater som utåt att det var den bästa lördagen någonsin för dem. I FMRs version vann aktivisterna slagsmålet och drev antifascisterna på flykten. Verkligheten var en annan. Nazisterna blev misshandlade och åtminstone den dåvarande ledaren Juuso Tahvanainen blev tvungen att uppsöka sjukhus efter slagsmålet. Men Holappa säger att Tahvanainen försökte tona ner sina skador när slagsmålet diskuterades efteråt.

    Finland viktigt för Motståndsrörelsen

    Slagsmålet i Tammerfors orsakade en del intern diskussion inom rörelsen. De svenska ledarna fick så småningom höra vad som på riktigt hade hänt, och läckta uppgifter från rörelsens interna diskussionsforum visar att det orsakade en hel del höjda ögonbryn i Sverige. Pinsamt för Finlandsavdelningen, men svenskarna lät saken bero. Finland är så viktigt för Nordiska Motståndsrörelsen att man inte har råd med några större konflikter länderna emellan.

    - Klas Lund har sagt till mig att Nordiska Motståndsrörelsen inte skulle klara sig utan FMR. Därför ser de ofta mellan fingrarna med det som händer inom Finska Motståndsrörelsen. "Den bästa lördagen någonsin" är bara ett exempel på det, säger Holappa.

    Sund livsstil en myt

    Nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen vill också gärna framstå som förkämpar för en sund och rakryggad livsstil. Inte heller det är riktigt sant.

    - Jag har hört berättelser om droganvändning, huvudsakligen amfetamin, och brottslig verksamhet i Stockholmsregionen. Medlemmarna har begått rån, inbrott, misshandel osv. Det motsvarar det intryck jag fått när jag träffat aktivister från Stockholm. Jag har också frågat Lund om rörelsens inställning till droger och just amfetamin. Han sa att han inte accepterar amfetamin som en partydrog, men att det kan fylla sin funktion som kampdrog, säger Holappa.

    Det har tidigare också gått rykten om att framför allt de svenska aktivisterna skulle ha använt anabola steroider för att bygga muskelmassa. Holappa säger sig inte ha några bevis på att det skulle stämma, men han säger att han sett aktivister som på anmärkningsvärt kort tid blivit mycket stora och starka.

    Ideologisk klyfta mellan Finland och Sverige

    Även om Finlandsavdelningen är viktig för Nordiska Motståndsrörelsen, så finns det en ideologisk klyfta mellan Sverige och Finland som tidvis har orsakat friktion. Där SMR representerar en hitlertrogen, gammaldags högernazism, så är den finska organisationen mera splittrad. Delar av FMR förespråkar nyfascism, den så kallade Tredje positionen, och har kontakter med den fascistiska husockupantorganisationen Casa Pound i Italien. I de svenska traditionalisternas ögon är detta strasserism eller vänsternazism, vilket ses som en inre fiende i rörelsen. I Finland är Uleåborgsavdelningen strängt nationalsocialistisk, medan den fascistiska falangen är stark i söder, speciellt i Åbo och Helsingfors. Åboaktivisterna har med Ali Kaurila i spetsen ända sedan början försökt tona ner motståndsrörelsens hårda nazism.

    Delar av Finska Motståndsrörelsen förespråkar nyfascism.

    - De hade planer på att grunda en egen organisation, men valde att gå med i FMR i stället. Det ledde till att de drev sin egen linje inom motståndsrörelsen. Inom Svenska Motståndsrörelsen har alla som upplevs som vänsternazister gallrats ut, men inom FMR är den här inriktningen så stark att den motvilligt har blivit accepterad. Till en början var jag själv kraftigt emot de fascistiska inslagen, men det fanns inte så mycket jag kunde göra, berättar Holappa.

    Han säger att flera centrala aktivister med ansvar för bl.a. propaganda, webbsidor, videor o.s.v. hotade lämna rörelsen om FMR valde en mera gammalnazistisk linje. Det hade betytt slutet för Finska Motståndsrörelsen.

    Kontrollerad opposition inom FMR

    Det här har under åren lett till att det uppstått något som FMR själv kallar för en kontrollerad opposition inom rörelsen. Ali Kaurila har grundat Musta Sydän-nätverket, som har sin egen webbsida. Utåt sett gör man skillnad på FMR och Musta Sydän, men de drivs båda av samma människor.
    Motiveringen till att skapa Musta Sydän var att det höll på att uppstå grupperingar av autonoma nationalister i Finland, och att FMR behövde redskap för att fånga upp dem.

    - Jag är inte helt säker på om det någonsin fanns några autonoma nationalistgrupperingar i verkligheten, eller om Musta Sydän skapades bara för att ge Kaurila och hans gäng en egen kanal, säger Holappa.

    Det finns lika många ideologier i Finska Motståndsrörelsen som det finns medlemmar.― Esa Holappa

    2011 höll FMR ett seminarium i Helsingfors dit man hade bjudit in såväl italienska nyfascister från Casa Pound, tyska autonoma nationalister från Freie Nationale Strukturen som konservativa högernazister från Svenska Motståndsrörelsen. Inom rörelsen var seminariet bara ett anmälningsärende, men ideologiskt var det en märklig blandning. Svenskarna hade aldrig tillåtit någon av sina medlemmar att arrangera något liknande. De italienska och tyska gästerna representerade ju de inre fienderna. Men Finlandsavdelningen var alltför viktig för rörelsen för att svenskarna skulle ha tagit strid om saken.

    Så länge den finska organisationen var aktiv, och man utåt förespråkade nationalsocialism, så var det inget större problem om det internt fanns olika ideologier.

    - Det finns lika många ideologier i Finska Motståndsrörelsen som det finns medlemmar. Det enda som håller ihop rörelsen är aktivismen, för någon gemensam ideologi existerar inte. Officiellt heter det att rörelsen arbetar för att skapa en nationalsocialistisk nordisk republik. I verkligheten är det ganska få medlemmar som på riktigt tror på det. De tror och litar på organisationen som erbjuder dem olika former av verksamhet och möjlighet att resa till likasinnade i andra länder. FMR är på god väg att utvecklas till en organisation i still med Casa Pound, säger Holappa. Han förutspår att ju starkare FMR blir i förhållande till svenskarna och takorganisationen, desto större ideologiska friheter kommer finländarna att ta sig.

    Screencap av Varisverkostos webbsida.

    Nu och i framtiden

    I takt med att motståndsrörelsen har vuxit sig allt starkare i Finland så har även deras fiender antifascisterna organiserat sig. Under många år fanns det ingen organiserad, militant antifascistisk rörelse i Finland. Nu finns ett nätverk som kallar sig Varisverkosto.

    Tills vidare har kampen mellan organisationerna huvudsakligen handlat om skriverier på webben, men det har förekommit slagsmål, bland annat under FMRs gatupatruller. Myndigheter och forskare säger att det finns en risk för att kombattanterna småningom radikaliserar varandra. Varje slagsmål leder till en motaktion av något slag.

    Våldet mellan nazister och antifascister kommer att fortsätta.

    Också Holappa tror att våldsamheterna mellan nazister och antifascister kommer att fortsätta. Båda sidor jobbar för att kartlägga fienderna, och ser sitt eget våld som självförsvar. Båda sidor söker aktivt konfrontation.

    -De vill visa både sina egna anhängare och motståndarna att de inte är att leka med, säger Holappa.

    Hembesök hos motståndare

    Det har hänt att FMR-aktivister har sökt upp och angripit personer som uppfattas som motståndare. Det här kallas för att göra hembesök. Holappa säger att man inte talar högt om de här fallen inom motståndsrörelsen, men han har hört via mellanhänder om ett hembesök hos en anarkist i Tammerfors. Personen i fråga blev misshandlad vid sin hemdörr.

    -Såvitt jag vet var det en planerad operation, men jag vet inte varför just den här personen blev utvald. Det kan handla om en personlig konflikt, eller så har personen profilerat sig som en välkänd anarkist, säger Holappa.

    Även antifascisterna har gjort hembesök hos en FMR-aktivist.

    -De krossade fönstren hemma hos en aktivist som bor i huvudstadsregionen, och spraymålade "här bor en nazist" på väggarna. De delade också ut flygblad med hans personuppgifter och rubriken "håll koll på nazisten i grannskapet". Det var meningen att vi skulle skriva på vår webbsida om angreppet, men vid närmare eftertanke lät vi bli. Det skulle bara leda till negativ uppmärksamhet och kunde i värsta fall leda till flera liknande attacker.

    Samhällsutveckling avgör FMRs framtid

    Esa Holappa säger att motståndsrörelsens framtidsutsikter är beroende av den allmänna samhälleliga utvecklingen.

    -Om ekonomin fortsätter att försämras och arbetslösheten och utslagningen av unga ökar i Finland så stärker det motståndsrörelsens positioner. I Sverige hänger allt nu på om rörelsen lyckas etablera ett politiskt parti. Om partiprojektet misslyckas så är det möjligt att SMR splittras. Men Finska Motståndsrörelsens framtid är inte beroende av hur det går för svenskarna, säger Holappa.

    Sociala aktiviteter ger nya medlemmar

    Han anser att FMR har alla förutsättningar för att värva nya medlemmar och växa om de fortsätter på samma linje med olika former av sociala aktiviteter. Finska Motståndsrörelsen är i dag en liten men tät organisation. Deras mål är inte primärt att få fler medlemmar, utan de jobbar på att utveckla sin verksamhet. Rörelsen erbjuder t.ex. redan krishjälp enligt grekisk förebild. Det är den vägen tillväxten kommer.

    -Om fattigdomen och arbetslösheten växer i Finland så kommer det allmänna missnöjet att knuffa folk i famnen på motståndsrörelsen, avslutar Esa Holappa.

    *) Eftersom vi inte nått Mikko eller Mika för en kommentar, och ingendera har uppträtt offentligt som FMR-medlemmar, så publicerar vi inte deras efternamn.

    Detta projekt har genomförts i samarbete med norska Hate Speech International.

    LÄS MER:
    Nazistledaren som slutade tro
    Männen som leder naziströrelsen
    Så fungerar nazisternas nätverk
    Nationalsocialismens soldater


    0 0

    Den anrika villan vid Fågelsången i Helsingfors ser fallfärdig ut. Ägaren Aulis Junes tänker fortfarande inte satsa stora pengar på restaureringsarbetet. Inte så länge området saknar skyddsplan.

    Vare sig du bor i Helsingfors eller inte har du säkert sett den stora villan som står på en klippa strax före tågens ändstation, det vill säga centralstationen. Hör du till dem som har undrat varför Helsingfors stad låter villan förfalla?

    Fågelsångens villa nummer 9 byggdes år 1888. Fågelsångens villa nummer 9 i Helsingfors. Bild: Yle/Mira Myllyniemi

    Svaret är att staden har fört en lång kamp mot ägaren Aulis Junes om tidtabellen för restaureringsarbetet.

    Jag tänker inte sätta pengar på något som kan tas ifrån mig när som helst.― Aulis Junes

    Nu har staden sumpat sin chans att åtgärda problemen med tvång. Den snart 80-åriga Junes kommer därför att fortsätta arbetet i sin egen takt, åtminstone fram tills områdets skyddsplan klubbas igenom.

    Junes räddade den rivningshotade villan i slutet av 1960-talet. Aulis Junes, ägare till Fågelsångens villa nummer 9. Bild: Yle/Mira Myllyniemi

    Fick inte lån för arbetet med villan - satsade på andra projekt

    Den långa kampen mot staden har enligt honom aldrig handlat om att han inte skulle ha haft pengar att utföra arbetet.

    - Jag tänker inte sätta pengar på något som kan tas ifrån mig när som helst. Hade jag i tiderna fått en garanti om att få behålla villan på tomten minst 50 år framöver skulle jag ha kunnat ta lån för restaureringsarbetet, säger Aulis.

    Hade jag i tiderna fått en garanti om att få behålla villan på tomten minst 50 år framöver skulle jag ha kunnat ta lån för restaureringsarbetet.

    Han säger att han inte ens får lån för ett hus som saknar en sådan garanti.

    Hittills har han finansierat arbetet med bara de pengar han får genom loppmarknaden i villan. Han har också annan egendom som han har fått lån för, och har därför satsat alla pengar på dem.

    Räddade den rivningshotade villan

    Utifrån ser villan fallfärdig ut. Balkongerna ser ut att rasa ihop vilken minut som helst, och den flagnande målarfärgen ger en känsla av ett spökslott snarare än en herrskapsvilla som den en gång var.

    Men år 2010 gjorde Aalto universitets studerande en omfattande utvärdering av villans skick. Och slutsatsen var att åtminstone villans stomme trots allt är i ganska gott skick.

    Junes räddade den rivningshotade villan i slutet av 60-talet och köpte den i början av 70-talet. Han har restaurerat villan sedan dess – med pietet.

    Junes har använt flera år till att bland annat ta bort spåren av de tiotals skuhusbås som villan var uppdelad i efter Diakonissanstaltens verksamhet. Aulis Junes, ägare till Fågelsångens villa nummer 9. Bild: Yle/Mira Myllyniemi

    Staden sumpade sin chans

    Under närmare fjorton års tid har staden i flera omgångar och genom flera olika instanser försökt få honom att påskynda restaureringen av villan. Men Junes har kämpat emot.

    Staden fick redan 2008 tillstånd av Högsta förvaltningsdomstolen att utföra det nödvändiga restaureringsarbetet och skicka räkningen till Aulis. Men stadsstyrelsen gick inte med på att betala över 300 000 euro för arbetet. De trodde inte att staden skulle få tillbaka sina pengar.

    Nu är det för sent att göra något. Högsta förvaltningsdomstolens beslut har varit föråldrat sedan 2012, och ifall staden vill gå vidare med saken måste de börja från noll.

    Aalto universitet studerande konstaterade 2010 att åtminstone stommen till Junes villa är i gott skick. Fågelsångens villa nummer nio. Bild: Yle/Mira Myllyniemi

    Ska grunda en stiftelse

    Junes är nöjd med stadsstyrelsens beslut. Han tror inte att dryga 300 000 euro skulle ha varit tillräckligt för arbetet. Dessutom litar han inte på att staden skulle ha valt en entreprenör som kan hantera villan på rätt sätt.

    Vi håller på att diskutera villans framtid.

    Just nu håller Junes på att grunda en stiftelse som han kommer att testamentera villan till.

    - Mina släktingar ska sitta i styrelsen och vi håller på att diskutera villans framtid.

    Helsingfors stad förbereder nu en skyddsplan för området. Och enligt Junes kan han eller stiftelsen anställa fyra, fem personer till att slutföra arbetet med villan så fort skyddsplanen träder i kraft.

    Det finns inte ett enda ställe i Helsingfors centrum som erbjuder äkta traditionell mat, musik och annan kultur.

    Center för tradition och kultur?

    Hans högsta önskan är att villan i framtiden ska bli ett kultur- och traditionscentrum.

    - Det finns inte ett enda ställe i Helsingfors centrum som erbjuder äkta traditionell mat, musik och annan kultur, säger Junes.

    Aulis Junes blev ägare till den röda stugan bredvid villan i samband med striden mot staden. Röd stuga vid Tölöviken. Bild: Yle/Mira Myllyniemi

    Sommarens projekt: Den röda stugan

    Även om det kanske inte ser ut så för den förbipasserande så pågår restaureringsarbetet med villan hela tiden. Och sommarens projekt är att tömma det sista rummet i den röda stugan som ligger på samma tomt.

    - Det roliga med stugan är att den egentligen inte fanns med i köpebrevet, men i samband med att staden krävde att jag åtgärdar byggnaden blev också den min, säger den nöjda villaägaren.


    0 0

    KSF medias styrelseordförande Kaj-Gustaf Bergh medger i dagens HBL att det var ett misstag att satsa på gemensamt material i koncernens tidningar.

    Det var i början av år 2015 som KSF Media av sparskäl beslöt slå ihop Borgåbladet med Östra Nyland till en ny tidning - samtidigt började koncernens alla tidningar - inkklusive Hbl och Västra Nyland - byta material med varandra.

    Bergh säger att det var en dålig lösning för papperstidningarnas del. Vi har inte sparat det vi vill, och också läsarna var missnöjda, säger han. De flesta läsare vill ha renodlat lokalt innehåll, det vet vi i dag.

    Nu ska lokaltidningarna i västra och östra Nyland återfå sin lokala prägel - det löftet ger K-G Bergh i intervjun, men tidningarna Västra Nyland och Östnyland utkommer sannolikt bara två gånger per vecka efter årsskiftet.

    HBL:s status som rikstidning ska stärkas, säger Bergh. Det är viktigt att det i Finland finns en sjudagars tidning på svenska, konstaterar han.


    0 0

    Obehärskad och estetisk tillväxt i Fiskars

    Vad betyder tillväxt? Det har ett femtiotal konstnärer funderat på inför sommarutställningen som utlovas vara också vild och terapeutisk.

    Text och bild Tove Virta

    Vild, organisk, terapeutisk, obehärskad och estetiskt. Så beskriver arrangören Onoma sin sommarutställning som öppnar idag (15.5) i Kopparsmedjan i Fiskars bruk. Den heter kasvu, tillväxt, growth och tolkningarna av det är många.

    Tillväxt kan betyda att ett konstverk utvidgar sig till struktur eller material. Eller det gröna i naturen som växer eller den urbana miljön. Kanske Finlands uteblivna ekonomiska tillväxt eller ett barn som blir vuxet?

    Sammanlagt deltar ett sextiotal konstnärer inom olika genrer i utställningen.

    En kortfilm med modern dans projiceras på en upphöjd betongplatå på golvet. Tidvis under hela sommaren blir videon en levande dansare på samma betongplatå och ibland är verket interaktivt så att besökarna kan påverka dansen. Verket heter Inventorium.

    Det krävs hela tiden mer och mer tillväxt av medborgarna- men människan förändras långsamt. Det är dags att inventera vår egen kropp.

    Inventorium. Dansare Annatuuli Saine. Koncept, koreografi, dräktplanering och scenografi Ismo Heikinheimo. Musik Olli Kari.

    Glaskonstnär Camilla Moberg ville göra en mångkulturell skulptur. Därför bjöd hon in en grupp mångkulturella människor med olika bakgrund till sitt galleri. Fyra stycken var asylsökande från Raasepori Resort i Raseborg. Resten var sådana som bott i Finland hela sitt liv.

    Gruppen på 13 personer träffades en dag i hennes ateljé i Fiskars. Alla fick var sin vitmålad sten och de pratade tillsammans om identitet. Sedan fick gruppen i uppgift att måla stenarna enligt sin egen personlighet och de kulturer de anknyter till. Stenarna blev sedan glasskulpturer genom Camilla Mobergs formgivning. Hon ville göra en skulptur som är ett manifest för mångkulturalism, som visar att vi kan vara olika och jämställda.
    Skulpturen Inclusive är en del av projektet. Det får en fortsättning genom att alla under sommaren berättar sin historia på Facebook. En gång i veckan publiceras texterna på utställningens sida.

    Jag tänkte på tillväxt som att växa som människa och på samhället.― Camilla Moberg
    I konstverket Inclusive finns människors berättelser. På basen av vårt möte, diskussioner och stenarna gjorde jag glasdelarna.― Camilla Moberg
    Den irakiska asylsökanden Ali Bakers svarta färg symboliserar krig, död och sorg, den blå hopp och den orange och gröna står för framtiden.― Camilla Moberg

    Fiskarsbon och träkonstnären Tuulia Penttilä har tolkat tillväxt genom att tillverka en lång hög trappa som hänger i tunna nylonsträngar. Verket heter Steg. Hon har tolkat trappsteg ur ett brett perspektiv. De kan symbolisera framsteg inom makt och framgång, ekonomiska framsteg eller karriärkliv. Trappor har genom tiderna också varit en bild för den andliga tillväxten, en möjlighet att komma närmare gud, konstaterar hon.

    Trappor anses ofta gå uppåt men trapporna i sig själv visar inte riktningen.― Tuulia Penttilä.

    Andelslaget Onoma som arrangerar utställningen Tillväxt firar också sitt 20-års jubileum. Det består idag av cirka 110 hantverkare, formgivare och konstnärer som verkar i Fiskars. Onoma har också en egen butik centralt i Fiskars där en del av utställningen Tillväxt finns. En del verk finns också utomhus.

    Belysningskonstnären Tarja Ervasti är en av andelslagets konstnärer. Hennes verk på utställningen heter Trivs i skuggiga platser. Skulpturen är ingärdad och mönstren ger skuggor på väggarna.

    Hur ser Tuulia Penttilä, som varit med i Onoma i 17 år på Fiskars bruk och ordet tillväxt?

    Hon säger att Fiskars helt klart är ett växande bruk dit det kommer nya förmågor. Fiskars är ett framtids-bruk, anser hon.

    Andelslaget var för några år sedan oroligt för framtiden för bruket och att det skulle utvecklas åt fel håll. Att evenemang skulle ta över högklassig design och hantverk och turisterna kunde bli för många då strävan var att fördubbla antalet turister. Men Penttilä är inte orolig för att turisterna skulle bli för många och säger att bruket bra håller för stora mängder.

    - Vi har haft glädjen att locka många sådana besökare som inte annars skulle gå på en utställning med modern konst. Tröskeln är låg här.― Tuulia Penttilä

    Jouko Kärkkäinens Ändlös, 2016.

    Det tog två år, 2014-2016, för Sami Salomaa att få den stora människan av trä till vänster i bild klart. Verket heter Oppilas (elev).

    Anna Ulffs verk Vellus Terminal, 2016.

    Uställningen kasvu, tillväxt, growth är öppen mellan 15 maj och 25 september. Det hålls också en satellitutställning i Lokal Galleri i Helsingfors mellan 10 juni och 21 augusti. Kurator är galleristen Katja Hagelstam och arkitekt är Hannele Grönlund.


    0 0

    Effektiviteten ökar inte genom att öka arbetstiden utan genom att göra rätt saker och att vara medveten om vad man gör med sin arbetstid, anser förbundet för Finlands ekonomer.

    Förbundet anser att den ökning av arbetstiden på 24 timmar som ingår i det konkurrenskraftsavtal som arbetsmarknadsparterna förhandlar om inte gynnar effektiviteten inom expertarbeten.

    I stället vill förbundet att man vågar prova nya sätt att lokalt organisera arbetstiden, till exempel med hjälp av arbetstidsbanker.

    Ett system med arbetstidsbanker skulle göra det lättare att pussla ihop vardagen med arbete och fritid.

    Dessutom skulle de hjälpa arbetsgivaren att utjämna den arbetstidspress som säsongsväxlingarna orsakar, säger förbundets ordförande Timo Sarapää.


    0 0

    Arbetslivet förändras i rasande takt, och om 20 år är det många yrken som förväntas försvinna helt. Samtidigt vill ungdomar fortfarande utbilda sig inom väldigt traditionella branscher, och de saknar ofta kunskap om framtidens arbetsliv.

    Att välja utbildning och yrke är i dag svårare än någonsin. Den utbildning man väljer, behöver inte nödvändigtvis ge jobb i framtiden.

    Några av de mest hotade jobben är telefonförsäljare, bokförare, modeller, löneräknare och biblioteksarbetare.

    Kristina Kottelin går första året i gymnasiet Lärkan i Helsingfors. Hon drömmer om att bli läkare eller jurist.

    - Som läkare är det lätt att få jobb, läkare behövs ju alltid. Och samma med jurister, det behövs alltid folk som sysslar med det, säger Kottelin.

    - Jag vill bli musiker. Jag spelar cello, och här i Finland är det nog ganska svårt att få jobb eftersom standarden är så hög. Men om man jobbar hårt så tror jag nog att det kan lyckas, säger Linus Långbacka, också han gymnasist i Lärkan.

    Tea Eriksson är studiehandledare i Helsingfors. Tea Eriksson, studiehandledare Bild: Yle

    Förändringarna inom arbetslivet förväntas vara enorma och för studiehandledarna är det inte lätt att ge eleverna goda råd om vad det lönar sig att studera.

    - Jag brukar säga att det är jätteviktigt att de börjar studera någonting de är intresserade av. Det tar ändå ganska många år innan de kommer ut i arbetslivet och man kan ju inte veta hur arbetssituationen ser ut sen, säger Tea Eriksson, studiehandledare vid Tölö gymnasium och Lärkan i Helsingfors.

    Låglönejobb mest hotade i framtiden

    Digitaliseringen och automatiseringen gör att många yrken kommer att försvinna. Mest hotade är de låglönejobb som inte kräver lång utbildning.

    Näringslivets forskningsinstitut Etla har analyserat vilka yrken som med stor sannolikhet inte finns kvar om 10-20 år. Några av de mest hotade jobben är telefonförsäljare, bokförare, modeller, löneräknare och biblioteksarbetare.

    Kontor Bild: Creative Commons / Jörg Möller

    De minst hotade jobben är däremot sådana att de inte kan utföras av maskiner. De här jobben kräver kreativitet och att mänskor möts. Hit hör till exempel experter på näringslära, hotellchefer, talterapeuter, psykologer och it-lärare.

    Mera studiehandledning efterlyses

    Vårens ansökningar till högskolor och universitet toppas av social- och hälsovårdsbranschen, teknik, ekonomi, humanistiska ämnen och kultur. Vissa utbildningar är speciellt populära, som till exempel medieutbildningar, men arbetsmöjligheterna inom den branschen är ändå begränsade.

    Så klart väger också pengarna in lite. Även om det inte är det viktigaste så ska man ju kunna livnära sig på jobbet.

    - Det finns en snedvridning då man tittar på antalet utbildningsplatser som är lediga och jämför det med vart ungdomarna söker. Ungdomarna söker fortfarande till väldigt traditionella utbildningar, säger Rita Asplund, forskningsdirektör på Etla.

    Asplund efterlyser mera studiehandledning i skolorna så att eleverna fick en bättre inblick i arbetslivet. Tea Eriksson håller med.

    - Tyvärr har vi för tillfället ganska lite tid att i klass gå igenom arbetslivsfrågor. Vi hinner helt enkelt inte med det, säger Eriksson.

    En liten bättring blir det i alla fall på den punkten. Gymnasiet ska få en obligatorisk kurs till i studiehandledning, och där är det meningen att åtminstone delvis fokusera mera på arbetslivsfrågor.

    Viktigast att jobbet är intressant

    Då ungdomarna ska välja utbildning och jobb, är det många olika faktorer som spelar in.

    Man måste också ha en plan B och eventuellt välja en annan bransch.

    - Jag tror att det är viktigt att man är intresserad av det man gör, för annars orkar man inte göra det i 40 år. Så klart väger också pengarna in lite. Även om det inte är det viktigaste så ska man ju kunna livnära sig på jobbet. Dessutom vill jag ha ett jobb där jag kan hjälpa mänskor, funderar Krisitna Kottelin.

    - Det viktigaste är att man själv är intresserad, men man måste också ha en plan B, och eventuellt välja en annan bransch om det inte finns så många jobb inom det område man helst vill jobba, säger gymnasisten Frida Björklund, som drömmer om att bli anestesiläkare.


    0 0

    Över hälften av dagens skolbarn kommer att jobba med yrken som ännu inte finns, tror experter. Men varken utbildningar eller arbetsplatser vet ännu med säkerhet vilka kompetenser som behövs i framtiden.

    Oberoende av hur arbetslivet ser ut framöver, kommer vissa egenskaper att behövas även framöver.

    - Man måste självklart kunna språk. Förmågan att samarbeta blir också viktigare. Och de företag som nyrekryterar i dag söker ofta lagspelare som kan och vill lära sig nya saker, säger Timo Lindholm som är temaledare för arbetslivsfrågor på Jubilumsfonden Sitra.

    Han ser behov av en attitydförändring, både hos arbetsgivarna och personalen. Det räcker inte med att lära sig ett yrke och tro att det ska bära livet ut. Företagen som i dag rekryterar ser allt mera på vilka förutsättningar de arbetssökande har att lära sig nytt på kort tid och hur man passar in i gemenskapen.

    Man kan inte behöva 3-5 år tid för omutbildning mitt i karriären, utan fortbildning ska ske kontinuerligt.― Timo Lindholm

    - Det är så man skapar det goda arbete som företagen behöver, säger Lindholm.

    Däremot tycker han att det byråkratiska tänkandet med fokus på avlagda examen och tidigare meriter är förlegat. Det borde i stället ge vika för en öppnare inställning och rätt attityd. På Finlands näringsliv EK är man inne på samma linje.

    - Vi har alltid trott starkt på examina, men framöver tror jag kunnande blir allt viktigare. Det är ett kulturskifte som kommer att ta tid. Men vi ser signaler att det håller på att ske, säger Riikka Heikinheimo, som är direktör för kompetens och tillväxt på EK.

    Ovisst kompetensbehov hos företag

    Både på EK och Sitra ser man ett behov av förlängda karriärer. Unga borde komma snabbare ut i arbetslivet. Där kan de bättre lära sig de kunskaper som behövs i praktiken. Men vilka kompetenser som behövs är ännu inte helt klart.

    Timo Lindholm: En öppnare attityd till förändring är både företagens och finländarnas ansvar. Timo Lindholm, tema ledare för Arbetslivsfrågor på Sitra Bild: Mårten Wallendahl / Yle

    Finland är inte ensamt om samma utmaningar. Men det gäller nu att snabbt komma igång med jobbet, säger man på Sitra.

    - En del företag vet vad de behöver. Men många vet det inte, vilket är ett problem. Det beror på att företagen inte riktigt vet vad deras egen framtid är. Det hänger på den snabba globaliseringen och digitaliseringen, säger Riikka Heikinheimo.

    Redan nu ser hon tecken att företagen har svårt att hitta rätt folk.

    Företagen borde börja berätta vad dom behöver i framtiden― Riikka Heikinheimo, EK

    - Etablerade företag som nu behöver satsa på digitaliseringen har svårt att hitta skräddarsydd kompetens då många av de med nischat digitaliseringskunnande försvinner till start-up-företagen, som upplevs som mera dynamiska att jobba för, säger Riikka Heikinheimo.

    Examen ger ännu jobb

    Från universitetshåll vill man ändå betona att våra utbildningar hålls à jour. Våra teknologiutbildningar går i många fall i bräschen för utvecklingen. Och universiteten har nära samarbete med näringslivet för att uppnå synergieffekter och möta framtida kompetensbehov.

    - Men säkert kunde samarbetet förstärkas. Vi ser ändå att våra studenter placerar sig bra på arbetsmarknaden och de tycker att utbildningen motsvarat förväntningarna, säger Kerstin Fagerström, som är studierådgivare vid Åbo Akademis fakultet för teknologi och naturvetenskaper.

    Hon säger att statistiken visar att en examen ger goda förutsättningar att finna jobb. Och även om speciellt it-studenter gärna sökt sig till arbetslivet innan examenspappren är i handen, har lågkonjunkturen fått en del att återvända till skolbänken.

    Det finns en viss oro, men många får jobb där de en gång fått in foten.― Kerstin Fagerström

    - Även om rätt attityd och personlighet är till fördel för att hitta jobb, så verkar det nog som examen skulle vara ett stort plus, säger Kerstin Fagerström.

    Förändring allas ansvar

    Den breda allmänbildningen från grundutbildningarna tar vi enligt Riikka Heikinheimo för given. Den ska även framöver basa för goda möjligheter till livslång fortbildning. Men det kommer att krävas reformer inom både utbildningen och arbetslivet, för att säkra att rätt kompetenser finns i samhället.

    - Vi kommer att få bråttom. Men jag tycker inte att det är någon enskild institution som ska leda förändringsarbetet. Varje finländare och varje företag ska fundera på hur vi kan förändra attityderna för att de här förändringarna ska komma igång. Annars förlorar hela vår ekonomi och samhället på att vi blir efter i utvecklingen, säger Timo Lindholm.


    0 0

    ”Segla, blott att segla är nödvändigt /
    Livet är en enda lång seglats /
    Som går upp och ner i vågor ...”

    Så sjunger Lasse Mårtenson i sin sång Att segla är nödvändigt, som står som en metafor för att leva, uppleva och att en dag segla i hamn. Den dagen kom för Lasse den 14 maj 2016.

    Mor och far

    Lasse Mårtenson mamma, Eini Maria, född Stenfeldt (1897-1948) kom från Sordavala. Hon var sångpedagog med en egen stämma som lyrisk sopran. Pappan Elis Mårtenson (1890-1957), klockarson och orgelvirtuos med stamfäder från Korpo, var Sibeliusakademins första professor i orgelspel.

    Lasse Mårtenson fick många färdigheter av såväl sin mor som sin far. Men i musikens uttryck krockade Lasse ständigt med sin far, vars musik var schematisk och rationell. Lasse själv hade bitits av jazzflugan med improvisation som ett starkt element. Dessa två världar, far och son, Bach och Jazz möttes aldrig utan blev snarare ett staket mellan två skickliga musiker, ett staket som Lasse in i det sista ville riva.

    Inte bara musiker

    Lasses färdigheter vid sidan av musiken var många. Han var utbildad reklamritare, motocrossförare i unga år, båtkonstruktör och telegrafist. I den professionen var han den första person som tog emot beskedet om att Stalin hade dött och länkade telegrammet vidare till västvärlden. Han lär fortfarande ha rekordet som den snabbaste telegrafisten i vårt land.

    The Big Bang

    Louis Armstrongs konsert med ”drömsextetten” i Mässhallen i Helsingfors den 10 oktober 1949 blev en vändpunkt i Lasses musikmedvetande. Här gjordes musik utan frack och akademisk dignitet. Med improvisations-, intonations- och instrumentteknik som bröt mot alla dittills inlärda metoder.

    Lasse blev biten av ”jazzflugan” vilket bland annat ledde till att han vann sex pianosolistpris i de årliga jazzorkestertävlingarna 1949-54 i Balders sal i Helsingfors. Responsen från pappan uteblev.

    It don't mean a thing…

    It don’t mean a thing if you ain´t got that swing var Duke Elligtons motto och det blev också Lasses. Lasse Mårtenson trio grundades i ett tidigt 60-tal och vid ett tillfälle frågades om trion också var vocal, vilket den inte var. Lasse anade genast bonus i frågan och svarade JA!

    Det blev början på en karriär som scenunderhållare och schlagersångare med bland andra Nat King Cole som stor förebild.

    Kaikessa soi Blues

    Att sjunga offentligt hade Lasse aldrig tänkt sig. Plötsligt fick han en förfrågan av Toivo Kärki och Reino Helismaa att framföra deras låt Kaikessa soi Blues i Eurovisionens sångtävling. Lasse tvekade, men tackade ja. Låten kom tvåa i kvalet, men blev en hit.

    Med åren blev det flera. November och Laiskotellen, som gick till final. I kölvattnet följde finska covers som Nousevan auringon talo, Mä lähden Stadiin med Carola Standerskjöld, Tien kuningas, med flera.

    Lasse Mårtenson Bild: Yle/ Erkki Suonio

    Stormskärs Maja

    Väderskär står det på sjökortet, men i litteraturen, cinematografin och musiken blev det Stormskär, som i årtionden har fängslat miljontals människor. Lasses musik passade som hand i handske i Åke Lindmans film om Majas och Jannes levnadsöde i den Åländska skärgården.

    Efter tv-filmens premiär uppstod en stor efterfrågan på musiken, vilket ledde till att skivbolaget Kompass grundades, med Lasse och Chrisse Schwindt som huvudaktörer. Första utgåvan var Skärgård-Saaristo-Archipelag, en verklig fullträff som sålde över 100 000 exemplar på en kort tid.

    Den var ett instrumentalt eko från Skärgårdshavets femtontusen öar, ett eko som ledde till att Lasse skrev mycket musik med skärgården som inramning. Jurmohymnen, Aspövalsen, Att segla är nödvändigt, Hangös öga och alla fina låtar i teaterpjäsen Smugglarkungen. Kort sagt, Lasse Mårtenson tonsatte vårt sjökort.

    Kompositör, tonsättare eller låtskrivare

    Lasse var mångsidig och hade en ambition att bli en seriös kompositör. Musikstudierna uteblev dock på grund av de tidiga framgångarna inom den så kallade lätta musiken. Själv brukade Lasse säga att han inte blev en tonsättare utan snarare en låtskrivare av bruksmusik, för scen, film, kyrka eller Eurovision.

    Må termerna vara vilka som helst så gick Lasses tonsättningar in i våra hjärtan.

    Att segla är nödvändigt

    Lasse var en seglare i själ och hjärta även om hans första båtäventyr var att bygga en planande båt i glasfiber. Lasse och ketchen s/y Merelle var ett begrepp inom båtkretsar. Hon blev nyckeln till en känsla av frihet – låt vara skenbar – men dock, för att citera Lasse själv. Efter 26 år var det dags att ta farväl efter tiotusentals sjömil tillsammans.

    Lasse Mårtensson har lämnat oss i sviterna av en sjukdomsattack han drabbades av för ett år sedan. Han sörjs närmast av sina fyra barn Annika, Tove, Kasper och Jessica samt sin livskamrat Marjo. Vid deras sida är vi många som minns Lasse via musiken och genom den omtänksamma, spirituella, intressanta och kunniga människa han var.

    ”Men en dag ska vi söka skydd för vågen i en lugn och säker hamn, då har vi funnit slutet av regnbågen, funnit där en evig hamn” (Att segla är nödvändigt).

    Tack Lasse Mårtenson för musiken och vänskapen.


    0 0

    Uppmärksamheten kring försök att förgifta hundar är stor. På sociala medier publiceras dagligen bilder på suspekta köttbullar, korvar och varningsskyltar som folk lagt upp i parker. En av dem som nästan förlorade sin hund är Jorge Padilla.

    Han besöker tillsammans med sin hund Canela samma hundpark i södra Helsingfors varje dag. För en tid sedan åt Canela något i parken. Padilla märkte direkt att hon fick i sig något, men fick inte ut det ur hennes mun. Väl hemma märkte han att något var på tok.

    - Canela började gråta och spy. Hon spydde korv och jag har aldrig gett henne korv, så jag visste att maten härstammade från parken. I spyorna fanns också något blått.

    Taggtråd och glasskärvor

    Padilla skyndade till veterinären. Första veterinären misstänkte att hon led av magsjuka och skickade hem dem. Men Canela slutade inte spy och nästa dag tog en annan veterinär blodprov av Canela och röntgade henne. Inte långt efter låg Canela på operationsbordet. I hennes mage hittade läkarna råttgift, glasskärvor eller keramik och taggtråd.

    - Jag var jätteledsen och orolig. Jag höll på att förlora min hund. Veterinären sade att hon skulle ha dött hemma om jag skulle ha väntat några timmar till. Jag förstår inte hur någon kan göra så mot ett oskyldigt djur. Jag är väldigt glad att hon klarade sig, hon är mycket viktig för mig.

    Knappt ett år gamla Canela är inte bara ett husdjur för ägaren Jorge Padilla. Padilla lider av rytmstörningar och Canela har skolats till terapihund och lärt sig känna av när Padillas hjärta slår fel och han borde sätta sig ner och ta det lugnt en stund.

    Veterinären sade att hon skulle ha dött hemma om jag skulle ha väntat några timmar till. Jag förstår inte hur någon kan göra så mot ett oskyldigt djur.

    Canelas aptit har försämrats och därför har hon magrat mycket sedan operationen. Hon har fortfarande svårt att äta och bajsa på grund av såren som taggtråden orsakade. Men hon mår redan mycket bättre och orkar springa och leka igen.

    Padilla har läst om många andra liknande fall på sociala medier, men har inte träffat en enda hundägare i parken som råkat ut för samma sak. Han anmälde aldrig fallet till polisen eftersom han ansåg att det var försent och att polisen ändå inte kunde gjort något åt saken.

    Polisen uppmanar anmäla

    Hos polisen hoppas man ändå att folk skulle anmäla sådana här fall. Helsingforspolisen har endast tagit emot två brottsanmälningar i fjol och två i år. De få fallen är inte heller helt klara förgiftningsfall. Det kan också handla om misstag, enligt polisen.

    - Jag tror det handlar om rykten i stor utsträckning, men om jag har fel så hoppas jag att de här människorna kommer och gör en brottsanmälan, säger överkonstapel Heidi Warelius vid Helsingforspolisen.

    Överkonstapel Heidi Warelius vid Helsingforspolisen Överkonstapel Heidi Warelius vid Helsingforspolisen Bild: Yle/Anna Savonius

    Att lämna gift efter sig är alltid ett brott. Polisen hoppas därför att alla som ser något misstänkt direkt skulle ringa polisen. Utan anmälningar är det omöjligt för polisen att avgöra om det handlar om lösa rykten på sociala medier eller riktiga fall menar Warelius.

    Veterinär: Ingen orsak till panik

    På smådjurskliniken i Vik i Helsingfors har man inte heller så mycket erfarenhet av liknande fall. De har faktiskt inte haft en enda hundpatient som ätit gift i parken.

    - Det brukar alltid gå i cykler. När det lyfts upp i medier och sociala medier så får folk panik. Då tror plötsligt hundägare att allt hundarna äter i parkerna, brödsmulor, köttbullar, korvar eller vad de nu hittar i parkerna är förgiftade. Så är som tur inte fallet. Det mesta har lagts fram för fåglar eller andra djur eller lämnats kvar i parken. Hunden kan förstås börja må dåligt av maten för den kan vara illafaren, men den är sällan förgiftad, säger Thomas Björkenheim, ansvarig veterinär vid Helsingfors universitets smådjursklinik.

    Thomas Björkenheim, ansvarig veterinär vid Helsingfors universitets smådjursklinik. Veterinär vid Helsingfors universitets djursjukhus i Vik i Helsingfors Bild: Yle/Linnea de la Chapelle

    På smådjurskliniken har antalet förgiftningsfall inte ökat. Enligt Björkenheim finns det alltså ingen orsak till panik.

    - Förstås ska man vara noggrann och hålla hunden kopplad. Om man ser något misstänkt i parken ska man se till att hunden inte går fram och äter det. Om man ser att ens hund äter råttgift ska man föra den till veterinären så snabbt som möjligt. Samma gäller läkemedel, choklad och xylitol, som är de vanligaste gifterna hundar får i sig.

    Svårt att upptäcka symptomen

    På smådjurskliniken i Vik tar man emot 10-15 hundar per år som ätit råttgift. Men det handlar oftast om hundar som ätit det på sommarstugan eller i stallet. Råttgiftet orsakar inre blödningar hos hundar, men symptomen kan vara svåra för ägaren att märka och uppstår först två till tre dagar efter att hunden ätit giftet.

    Allmänna symptom hos en hund som ätit något gift är blod i urinen och avföringen. Dessutom kan andningen försämras på grund av blod i lungorna. Om hunden äter xylitol sjunker sockerhalten i blodet, det vill säga hunden blir svag och kan börja spy. Vanligaste symptomen om hunden äter värkmedicin är uppkastning och vissa läkemedel kan orsaka neurologiska symptom.

    Viktigaste är att få hunden att spy

    - Om man ser att ens hund äter något olämpligt är det absolut viktigaste att få den att kasta upp. Man kan göra det genom att ge hunden salt i små mängder. Om det är en hund som väger över tio kilo kan man ta en tesked salt, göra det till en saltboll och sätta den i hundens mun. Många hundar kastar upp av det, säger Björkenheim.

    Han poängterar ändå att alla hundar inte kastar upp, men att man inte ska förnya behandlingen. Kastar hunden inte snabbt upp och man är säker på att den är förgiftad ska man åka till veterinären, så kan de få hunden att spy med hjälp av läkemedel.

    Jorge Padilla och hunden Canela i hundparken. Jorge Padilla med sin hund Canela Bild: Yle/Linnea de la Chapelle

    ”Munkorg är ingen bra idé”

    På grund av den stora uppmärksamheten kring hundar som ätit gift har fler hundägare föreslagit att ta i bruk munkorgar på hundarna. Veterinär Thomas Björkenheim tycker inte att munkorg är någon bra idé.

    - Det ingår i hundens normala beteende att kunna dofta. Förstås om man har en hund som fungerar som en dammsugare utomhus och suger åt sig allt, så kan det vara ett alternativ. Men i vanliga fall rekommenderar jag inte det. Det räcker med att ha hunden kopplad. Då kan man följa med om den börjar äta något och i så fall skuffa bort hunden därifrån, säger Thomas Björkenheim, ansvarig veterinär vid Helsingfors universitets smådjursklinik.

    Partullera i hundparkerna

    Så polisen och veterinären är överens, gift i parker är väldigt ovanligt. Trots det vill hundägaren Jorge Padilla att man tar de enstaka fallen på allvar. Allra helst skulle han vela ha övervakningskameror i hundparkerna, men menar ändå att det skulle bli för dyrt. Därför vill han att hundägare patrullerar i hundparker där hundar inte är kopplade.

    - Man skulle kunna ha metalldetektorer eller skola en hund så att den hittar olika gifter. Det skulle inte kräva så stora resurser. Jag skulle själv kunna göra det frivilligt då jag besöker hundparken. Men jag måste ännu planera och utreda saken. Kan vara att det behövs något tillstånd från staden, säger hundägare Jorge Padilla.


    0 0
  • 05/15/16--05:48: Destination: Ingå hamn
  • Destination: Ingå hamn

    Hamnen som inte för något väsen av sig

    Text och bilder: Marica Hildén, video: Tove Virta

    Den nederländska båten Lauwersborg har lossat kalksten från Norge i Ingå hamn. Kalkstenen tronar i stora högar vid kajplatsen och förs längs landsvägen till kalkförbränning i Lojo.

    Intill de grå högarna finns stora svarta berg av petrokoks som motsvarar kol. Det är en biprodukt från industrier och används som bränsle då man tillverkar cement.

    Lastbilar lastas med petrokoks, en del långtradare med ståltråd och andra med landsvägssalt och lastbilar tippar grus i en båt då Inkoo Shippings vd René Fagerström visar runt på området.

     

     

    Inkoo Shippings vd René Fagerström

    Besättningen på Lauwersborg väntar på order om nästa destination. Besättningen syns knappt, någon enstaka person syns på däck.

    Då en båt anländer till Ingå hamn så är personalen oftast kvar ombord, det är egentligen bara vid fartygsklareringen som agenterna träffar befälet på båten.

    Agenterna sköter alltså det byråkratiska arbetet för båtarna då de kommer i hamn. Sedan kan det bli frågan om att visa personalen till rätta om den behöver hjälp med något.

    Ingå hamn

    Ingå hamn byggdes för Lojo Kalkverk ab som behövde en hamn för kol och gips. Den invigdes 1962.

    Aktiebolaget Inkoo Shipping grundades 1994 av Finnsementti, Nordkalk och M-real. I dag ägs Inkoo Shipping av investeringsbolaget Arbistock Ab.

    Ingå hamn Inkoo Shippings egen hamnbassäng. Bild: Yle/Marica Hildén

    Agenten ser till att personalen får den proviant som behövs. Ibland kör agenten någon till tandläkare eller läkare i Ingå, Virkby eller Lojo - där det helt enkelt finns en tid för undersökning.

    Det kan även hända att något är sönder på båten och det behövs hjälp med det.

    René Fagerström berättar att Inkoo Shipping nu och då kontaktar företagare i Ingå, Virkby och Lojo när det behövs reservdelar till en båt eller då något rör måste repareras. Ibland kallas en elektriker till båten.

    Rederierna kallar in specialister om det är frågan om större reparationer.

    Ingå hamn tar också emot båtarnas avfall. Det är inget som Inkoo Shipping blir rik på eftersom avfallsavgifterna dimensioneras så att de täcker kostnaderna för att ta emot avfallet.

    - Kostnaderna måste vara sådana att båtarna faktiskt lämnar avfallet på land och inte kastar det i sjön. Kostnaderna är så låga som möjligt, men vi ska ändå inte gå på förlust.

    Lauwersborg är förtöjd vid Fortums kaj. Energibolaget använde sin egen hamn då det gamla kolkraftverket var i gång.

    Inkoo Shipping har egna kajer som bildar en hamnbassäng i Ingå hamn, men är sedan 2014 operatör i Fortums kolkraftverks gamla hamn.

    Fortum får hamnavgifterna och Inkoo Shipping betalar hyra för maskinerna i hamnen.

    Inkoo Shippings hamnbassäng

    Inkoo Shippings egna hamnbassäng är 7,8 meter djup. Där lastar Inkoo Shipping bland annat metallskrot, lossar kaolin, gipsskivor och mycket mera.
    Inkoo Shipping är också operatör i Fortums kolkraftverks gamla hamn i Fagerviken. Djupet är 15 meter så där kan båtar på 60-70 000 ton förtöja.
    Farleden in till Ingå hamn är 13 meter djup.

    Inkoo Shippings egen hamnbassäng. Bild: Yle/Marica Hildén

    René Fagerström säger att Inkoo Shipping är beredd att köpa området av Fortum, men att man just nu inte för diskussioner om den saken.

    Det skulle i alla fall vara säkrare för Inkoo Shipping om bolaget ägde hamnen.

    - Vi har ett avtal tillsvidare med Fortum, men avtal kan alltid sägas upp. Vi skulle absolut hellre äga hamnen, men frågan är förstås om man har möjlighet att köpa.

    Fagerström kan inte säga vad det skulle kosta att köpa Fortums hamn.

    Har Inkoo Shipping alls råd med ett sådant köp?

    - Nå, det finns ju olika sätt att finansiera sådant, så det skulle säkert lösa sig.

    Fortums gamla kolkraftverk syns bra från hamnen, nästan var man än går. Fortum stängde kolkraftverket 2014 och meddelade i ett börsmeddelande i början av det här året att bolaget gör en ekonomisk reservation för att riva kraftverket och att man förbereder rivandet.

    René Fagerström säger att han inte hört mera om den saken och att Inkoo Shipping inte behöver en sådan byggnad.

    Det är marken han är intresserad av att köpa i så fall, även om det inte varit tal om sådana köp.

    - Det är aldrig fel att äga mark som kan användas till lager.

    Då båtarna anländer till Ingå hamn kör de också förbi försörjningsberedskapscentralen (FBC) som finns i oljehamnen.
    FBC är en institution inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Centralens uppgift är att planera och operativt genomföra upprätthållandet och utvecklingen av landets beredskap.
    FBC:s lager av olja och bränslen i Ingå är väldigt hemliga och helst säger man från FBC:s sida inte så mycket om den saken.

    Inkoo Shipping har 13 lagerhallar på området och det räcker inte, berättar René Fagerström.

    - Vi behöver ständigt flera hallar, kunderna frågar hela tiden efter lagringsplats som skyddar för väder. Det är ju ett positivt problem, men vi kan inte hela tiden investera i hallar.

    Kunderna kan däremot, om de vill, själva investera i hallar på Inkoo Shippings område. Det gjorde spannmålshandlaren Avena Nordic Grain som har tre hallar utanför hamnens stängslen.

    Där förvarades fodervete som i våras skeppades ut via Ingå hamn med båten Chise Bulker. Då fördes nästan 30 000 tn vete till Spanien.

    Det är fullt med hallar på själva hamnområdet, så hallar måste i så fall byggas utanför stängslena som ingärdar hamnen.

    Därför behöver Inkoo Shipping den släta mark som är kvar när Rudus har krossat berg. Det är där hallar byggs när de verkligen behövs.

    Till exempel spannmålshandlaren Avena Nordic Grains tre hallar är byggda på mark där Rudus sprängt berg. Intill dem finns också Inkoo Shippings två hallar för träpellets.

     

    Det här området på tio hektar har Rudus krossat färdigt. Inkoo Shipping använder det som lagerplats för krossgrus, järnskrot, kalksten och så vidare.

    I Ingå väcker stenkrossföretaget Rudus heta känslor hos en del ortsbor. Rudus agerar alldeles intill Ingå hamn eftersom det är berg på Inkoo Shippings mark som krossas till grus.

    Bolagets marktäkts- och miljötillstånd för bergsbrytning och stenkrossning i Joddböle i Ingå godkändes i april. Brytningsområdet är 18,9 hektar stort och sammanlagt 2,45 miljoner kubikmeter berg får brytas.

    De krossade stenarna förs huvudsakligen till Estland. Det finns inte hård sten i Baltikum så därför skeppas krossgrus från Ingå hamn till Estland.

    René Fagerström berättar att Rudus är en viktig kund för Inkoo Shipping. Rudus utgör 40 procent av de varor som Inkoo Shipping hanterar per år.

    - Vi lastar deras varor och senare använder vi de områden som sprängts färdigt som lagerplatser. Vi har en matsal på området som Rudus personal använder och små entreprenörer i trakten hjälper Rudus när det behövs.

    Fagerström säger att han både förstår och inte förstår att det finns folk som är kritiska till Rudus.

    - Krossljud hörs, men det är vanligt arbetsljud som inte kan vara störande. Sprängningar sker sällan och utförs inte alls i juli.

    Fagerström konstaterar att det är frågan om heta känslor hos en del Ingåbor.

    - Jag tror ändå att majoriteten förstår att det är viktigt med sysselsättning.

    2014 hanterade bolaget 1,4 miljoner ton och årets budget är också uppbyggd på den siffran.

    - Vid årsskiftet får vi se om det förverkligas.




    I medeltal finns det en båt per dag i Ingå hamn. 2008 var det bästa året med 452 båtar, men så slog den ekonomiska recessionen till och färre båtar anlände samtidigt som bolaget hanterade under en miljon ton per år.

    - Numera är volymen större, men båtarna färre och det beror på att båtarna är större, förklarar Fagerström.

    René Fagerström har ett snabbt och kort svar på vad det är som gör Ingå hamn konkurrenskraftig.

    - Vi är bra.

    Det säger han med ett litet skratt och säger sedan att på allvar så handlar det om det geografiska läget. Ingå hamn är nära huvudstadsregionen.

    - Ungefär 90 procent att det som lossas från båtarna kommer från en radie på hundra kilometer.

    Inkoo Shipping marknadsför knappt alls att det finns en hamn i Ingå. Det behövs inte eftersom vi har rykte om oss att vara bra, säger Fagerström.

    Men tänk om hamnen skulle bli ännu större om den marknadsfördes mera?

    - Visserligen, säger Fagerström, men då måste vi också satsa. Det är ju inte omöjligt i framtiden.

    Fagerström börjar prata om att det förs diskussioner med olika kunder som kan leda till att volymen i Ingå hamn ökar. Att det i så fall innebär investeringar i mera kajplatser. Att inget är klart, allt sker i så fall någon gång i framtiden.

    Det finns plats för mera kajer i Ingå hamn.

    Innan båtarna kommer in i Inkoo Shippings egen hamnbassäng så kör de förbi ett berg med träd på.

    Det är egentligen bara en kuliss, för bara några meter på andra sidan finns en öppen plan där Rudus krossat färdigt.

    Den här kulissen kan försvinna om Inkoo Shipping behöver mera kajplatser. Det finns en detaljplan som visar att det får byggas kajer strax intill hamnbassängen.

    Planen tillåter dessutom lagerhallar på området som Rudus krossat färdigt. Så det skulle vara en idealisk plats för en utvidgning av hamnbassängen.

    Fagerström berättar att Inkoo Shipping för diskussioner med finländska kunder som vill öka sin volym. Då behövs det mera kajer, men inget är klart ännu.

    Jag ber René Fagerström att visionera fritt om Ingå hamns framtid, visioner där han inte behöver tänka på ekonomin.

    Han skulle bygga en ny kaj.

    - Då skulle vi kunna utveckla och göra den nuvarande verksamheten smidigare. Vi skulle kunna öka volymnerna, sysselsätta flera och det skulle ge nya möjligheter.

    - Det är sådant man drömmer om hela tiden, det är mycket man kunde göra här.

    Biobränslen skulle kunna göra att Ingå hamn växer. Fagerström säger att det finns mycket virke i Finland, men inte så mycket som det behövs.

    - Vi för omfattande diskussioner sedan fem sex år om det med energibranschen och annan industri som skulle kunna ersätta kol med biobränsle.

    Fagerström berättar att diskussionerna har handlat om många olika sorters biobränslen.

    - Jag ser flis och träpellets som de med mest potential.

    Träpellets förvaras i Inkoo Shippings egna hallar utanför hamnområdet.

    Det är frågan om import av biobränslen om det blir av. Biobränslet skulle i huvudsak fraktas vidare med bilar från hamnen.

    - I teorin är det också möjligt att biobränslet kommer i större fartyg som sedan distribueras med mindre fartyg. Det skulle också kunna vara frågan om inrikestransporter från en hamn till en annan. Det beror på var slutmålet finns.

    Fagerström säger att när biobränslet växer så måste man investera.

    - Då räcker inte våra kajplatser och vi behöver mera lagerplaner. Träpellets måste lagras inomhus, flis kan man lagra ute.

    Sedan är det ju en annan fråga om det är Ingå hamn som gynnas av att volymen av biobränsle växer.

    - Det är en annan sak om vi får biobränslet, men det kommer att öka och gör det inom fem sex år om jag gissar vilt.

    Det finns ju andra hamnar i närheten, men Fagerström vill inte se dem som konkurrenter.

    - Jag tycker i stället att vi kompletterar varandra.

    Ingå hamns trumfkort är att det finns energiverk i närheten som kanske väljer just den här hamnen.

    Inkoo Shipping

    Inkoo Shipping äger 107 hektar mark i Ingå. 30 hektar är inhägnat och består av Ingå hamn.

    41 personer jobbar för Inkoo Shipping. Tre av dem finns i Pargas och jobbar som skeppsmäklare.

    Ingå hamn är störst i Finland då det handlar om att hantera råmineraler, krossgrus och därav förädlade produkter.

    Kalksten från norge på Fortums kajplats. Bild: Yle/Marica Hildén




    0 0

    Två män attackerade en polispatrull i Joensuu i går eftermiddag.

    Poliserna skulle reda ut ett misshandelsfall då de misstänkta gärningsmännen attackerade poliserna.

    Den ena mannen försökte knivhugga en av poliserna och den andra var beväpnad med ett svärd. Poliserna lyckades väja, och då slog den ena mannen med svärdet på polisbilens vindruta och plåt.

    Poliserna lyckades till slut lugna ner männen med hjälp av pepparsprej.

    Incidenten som inträffade i en park i centrum av Joensuu utreds nu som mordförsök och skadegörelse.

    De misstänkta männen är 23 och 21 år gamla.


    0 0

    Bostadspriserna i Helsingforsregionen skulle kunna sjunka betydligt - eller åtminstone skulle stegringen kunna bromsas upp, säger experter som tidningen Rakennuslehti har intervjuat. Det är ingen naturlag att boendet ska vara dyrt i ett av världens mest glesbefolkade länder.

    Många experter anser att det inte alls är självklart att stigande bostadspriser har samband med ekonomisk tillväxt och att sjunkande priser kopplas till ekonomisk nedgång. Billigare bostäder kan sätta fart på den ekonomiska tillväxten.

    Men om bostadspriserna ska sjunka förutsätter det att bostadsbyggandet i Helsingforsregionen ökar kraftigt.

    Helsingfors siluett. Vy över Helsingfors. Bild: Yle/ Frida Lönnroos

    Invånarna i Helsingfors betalar mycket för stadens siluett

    Invånarna i Helsingfors betalar snällt för skyddet av stadens siluett. I Helsingfors bygger man inte på höjden.

    - Det är den splittrade samhällsstrukturen som i hög grad påverkar det dyra boendet i Helsingforsregionen, bedömer professor Heikki Loikkanen i intervjun för Rakennuslehti. Då det finns bara ett fåtal bostäder glest i centrum tvingas folk att flytta längre bort. I områden med låga byggnader som sprids ut över stora områden är utbudet av bostäder på fördelaktiga platser litet, och då blir priserna höga.

    Utbudet på trevliga och efterfrågade områden blir blygsamt, och byggandet av nya bostäder breder ut sig på områden som ligger allt längre bort. På det här sättet uppstår det en spiral med högre priser, konstaterar Loikkanen.

    Loikkanen förvånar sig över att man i attraktiva områden bekymrar sig över bevarandet av stadens siluett och att man vill begränsa höjden på bostadshus. Det här är en central orsak till att bostäderna är så dyra, och han frågar sig hur viktig stadens siluett är för vanliga invånare.

    - Då man riktar blicken uppåt på Manhattan i New York inser man att utbudet på bostadskvadratmetrar där är stort i förhållande till själva markytan.

    Manhattan. Bild: HORACIO VILLALOBOS/EPA

    - Om man i en folkrik stad vill ha en låg bebyggelse i ett skogslikt landskap – då begränsar man utbudet – och då måste man samtidigt acceptera ett dyrt boende.

    Dyrt att bo i Finland i nordiskt perspektiv

    I Finland använder man en lika stor del av inkomsten på boende som i de övriga nordiska länderna. Skillnaden är dock den att bostäderna i Finland är mindre och att boendet är dyrt.

    Det handlar inte bara om finansieringen av de konkreta bostäderna. Det handlar också om markanvändning, och konkurrensen kring markanvändning.

    Mer än bara uppåtbyggande

    Stabila finansieringsmöjligheter och ett långsiktigt ökande av bostadsutbudet på attraktiva ställen kan få bostadspriserna att sjunka, bedömer Loikkanen.

    Enligt Loikkanen innebär det här att både arkitekter och planerare måste ändra på sina värderingar. Man måste allmänt luckra upp de strikta begränsningar som gäller byggandet på höjden. Även byggkvalitet och konkurrensfaktorer spelar in i det här sammanhanget, och också här kunde det ske förbättringar.

    Tölö, Helsingfors. Tempelplatsens klippa Bild: Linda Varoma

    - Det behövs en ökad tolerans. Det måste få finnas olika slags byggnader och boendemiljöer. Man kunde till och med tänka sig små skyskrapor – om man hittar placerare.

    Loikkanen påpekar att man nog kan kombinera både grönområden och parker med den här typens stad. Han betonar att han inte är den som idealiserar det stora.

    - I en välfungerande stad är de flesta företag och organisationer små.

    Grönområden behövs också i städer. flicka kramar träd Bild: Yle / Axel Broman

    Det är helheten som avgör om priserna ska kunna sjunka

    Chefsekonom Sami Pakarinen vid Rakennusteollisuus RT säger i tidningsintervjun att man inte kan vänta sig att boendet blir förmånligare bara för att man bygger förmånligare hus. Han anser att nyckeln till allt är ett ökat helhetsutbud på bostäder.

    - Om man plötsligt bygger en stor mängd bostäder skulle alla bostäder bli förmånligare. Om utbudet på bostäder inte är tillräckligt stort i förhållande till efterfrågan så stiger priserna. Det är priserna som berättar vad vi bör göra, säger Pakarinen.

    Enligt honom borde det byggas fler bostäder på dyra områden eftersom det är där det finns efterfrågan.

    - Om utbudet på nya bostäder ökar kraftigt kommer också priset på gamla bostäder att sjunka. Det är storleken på helhetsutbudet som är avgörande. En fungerande infrastruktur är också en nyckelfaktor för ökad bostadsproduktion; tomtens läge förbättras, markpriserna stiger och investeringarna ökar.

    Planerna för Fiskehamnen i Helsingfors. Bild: Helin&Co Arkkitehdit

    Pakarinen efterlyser tomtmark i stor skala. Vidare vill han få slut på de begränsningar och klagomål som förekommer. Han vill i likhet med Loikkanen att det ”arkitektoniska ögat” – det vill säga skyddandet av stadens siluett - slopas, och att man börjar bygga uppåt på ett effektivt sätt.

    Södra hamnen, Helsingfors vy över Helsingfors Bild: YLE / Marianne Sundholm

    - Vi betalar väldigt mycket för pilkfiskares och seglares känslor; inga höga byggnader får förändra Helsingfors siluett. Helheten har tappats bort, anser Pakarinen.

    Pakarinen påpekar också att det ju nog finns olika åsikter om behovet av nya bostäder och att vissa människor kan dra nytta av det knappa utbudet. Och ett glest boende attraherar givetvis också många människor. Och i vissa fall är det djurens levnadsförhållanden som beaktas vid planering av boende.

    - Men följderna av sjunkande bostadspriser skulle i huvudsak vara positiva. Boendekostnaderna utgör en stor del av hushållens ekonomi men det talas överraskande lite om det. Alla kanske inte heller förstår vilken stor betydelse det har för hela ekonomin. Om boendekostnadernas andel av hushållens utgifter minskar blir det pengar kvar till annan konsumtion. Detta skulle skapa sysselsättning och ge ekonomisk tillväxt.

    - Om vi får billigare bostäder skulle också den relativa skillnaden mellan olika områden jämnas ut och sänka tröskeln för flytt mellan olika områden och därmed skulle också rörligheten hos arbetskraften öka. Arbetsgivare och arbetstagare skulle hitta varandra lättare. Lägre bostadspriser skulle bli en konkurrensfaktor för företag så som det har blivit till exempel i Berlin.

    Pakarinen efterlyser en stabil och jämn ökning av bostadsproduktionen - inte kraftigt sänkta priser.

    Gumtäkt, Helsingfors. Bild: Victoria Wirén

    ”Penningkranarna får inte flöda fritt”

    Hypoteksföreningens vd Ari Pauna konstaterar att Finland befinner sig i ett helt annat läge i dag om man jämför med den tid då devalvering användes som en metod.

    En kraftig ökning av bostadsproduktionen är också Paunas recept för att få ner bostadspriserna. Men han anser att finansieringen samtidigt måste stramas åt.

    - Det dyra boendet kan inte avhjälpas med hjälp av lättillgänglig finansiering och stödåtgärder. Sådan medicinering bara förvärrar situationen; det är jämförbart med en verkningslös antibiotikaanvändning som leder till att sjukdomar får ökad motståndskraft mot mediciner, anser Pauna.

    - Det är en farlig kombination att luckra upp finansieringsvillkoren samtidigt som man bygger i stor omfattning. Det skulle bara höja priserna på bostäder.

    Bankernas skärpta lånepolitik innebär enligt Pauna att priset på nya bostäder borde sjunka. Han anser att det är hela kedjan till bostadsproduktionen som måste ändra sin verksamhet.

    För att få priserna på bostäder ner skulle Pauna först slå till mot priserna på tomter. Följande på listan är byggkostnaderna där han anser att produktionsmetoderna kunde effektiveras. Han vill också ändra på byggbestämmelser så att viktiga innovationer inom byggbranschen kan utvecklas.

    Servicebranschen lider

    Helsingforsregionens handelskammare hör till de instanser som har varnat för att de höga bostadspriserna har negativa följder för näringslivet. Vd Heikki J. Perälä säger att dyrt boende skadar servicebranschen eftersom tillgången på arbetskraft då försämras. Det är svårt för arbetstagare att flytta till de ställen där arbetet finns.

    - Ett billigare boende skulle leda till mycket bättre sysselsättning i servicebranschen.

    Perälä efterlyser ett utbud på bostäder som tillfredsställer olika slags behov.

    - Det behovs fler hyresbostäder där hyran ligger på en rimlig nivå.

    "Tyskland har lyckats"

    Professor Heikki Loikkanen bedömer i Rakennuslehti att strukturella förändringar på bostadsmarknaden skulle vara betydligt säkrare och tryggare än många av de strukturförändringar som den nuvarande regeringen eftersträvar, till exempel social- och hälsovårdsreformen.

    Loikkanen tar Tyskland som exempel. Boendet i Tyskland har varit förmånligt i tiotals år, och det har haft stor betydelse då landet har genomfört sina strukturella refomer. Finansmarknaden och därmed bostadsfinansieringen har varit stabil och har inverkat positivt på bostadsmarknaden.

    - I Tyskland har bostadspriserna inte inneburit något tryck på lönenivån. Det är lättare att komma överens om måttliga arbetsmarknadsuppgörelser då en så betydelsefull faktor som boendet inte har varit ett problem för hushållen.

    "Förorterna i värsta fall som avlägsna kommuner"

    Också den offentliga sektorn påverkas av det dyra boendet, bland annat social- och hälsovården samt kollektivtrafiken och skolnätet. Den splittrade strukturen leder till att Helsingfors förorter i värsta fall befinner sig i en lika svag situation som avlägsna kommuner, anser Loikkanen.

    Också vårdreformen kunde enligt Loikkanen förverkligas lättare om man hade en snävare samhällsstruktur. Det är lättare att erbjuda och upprätthålla ett effektivt servicesystem om det finns fler invånare som bor tätare.

    Planer för Mellersta Böle Mellersta Böle Bild: Cino Zucchi Architetti - One Works - Buro Happold

    0 0

    Ekenäs IF:s mittfältsspelare Tamás Gruborovics ingår med största sannolikhet i öppningselvan då EIF möter Valkeakosken Haka i fotbollens division 1 på måndag. Tre EIF-spelare saknas med säkerhet i matchen som spelas på Centrumplan i Ekenäs.

    Gruborovics fick näsbenet spräckt av KPV:s anfallare Irakli Sirbiladze i säsongens första division 1-match. EIF mötte KPV i Karleby 24.4.

    - Jag räknar nog med att Tamás Gruborovics är med mot Haka, säger Stefan Strömborg, tränare för Ekenäs IF:s herrlag i fotboll.

    Han är en viktig spelare för laget, såväl på planen som utanför, säger Strömberg.

    - Man kan kalla honom en andlig ledare om ett sådant uttryck tillåts. Dock inte i religiös mening, ler EIF-coachen.

    Borta från måndagens match är med säkerhet målvakten Jonathan Jäntti, knäskadade mittfältsspelaren Emerik Grönroos och anfallaren Mamadou Konate.

    Måste ge hundra procent

    Veckans träningar efter söndagens fina bortaseger i Kotka mot KTP (2-1) har förstås haft sikte på måndagens match mot Haka.

    Stefan Strömborg, tränare i EIF. Stefan Strömborg, EIF. Bild: Yle/ Linus Westerlund

    - I början av veckan handlade de mycket om försvarsspelet. Mot slutet av veckan har vi finslipat vårt anfallsspel.

    Strömborg säger att alla division 1-matcher är svåra på sitt sätt. Serien är väldigt jämn. För att vinna måste laget satsa minst hundra procent.

    - Vi vet ganska bra vilka Hakas styrkor och svagheter är. Vi tror inget om oss själva fast vi har vunnit två matcher i rad, säger han.

    Matchen EIF - Haka spelas på Centrumplan i Ekenäs på måndag (16.5) med avspark klockan 18.30.


    0 0

    Krisen inom KSF Media har fastnat i ett gnabb om okunnig ledning, utgivningsdagar och papper versus digitalt. Det är inte oväsentlig diskussion, men den verkligt stora frågan handlar om konsekvenserna för oss som språklig minoritet, skriver redaktionschef Jonas Jungar.

    Ibland behövs det en utomstående för att peka på det som ankdammen själv inte riktigt förmår se i vitögat.

    Förmannen för Helsingin Sanomats kulturredaktion, Hanna Mahlamäki, skrev häromdagen en kolumn om hur den finlandssvenska enhetskulturen är i kris. SFP sitter inte längre i regeringen, inställningen till svenskan är överlag njuggare och unga finlandssvenskar flyttar gärna till Sverige, konstaterar Mahlamäki.

    Den pågående mediekrisen skyndar ytterligare på den utvecklingen – varför prenumerera på eller betala för något finlandssvenskt när man har hela världen bakom ett enkelt, gratis klick? Det svenskspråkiga innehållet finns ju dessutom i överflöd. I Sverige.

    För de som trots allt gärna håller sig med en regelrätt tidning gör den ökande tvåspråkigheten dessutom att valet – åtminstone i södra Finland - mellan den finlandssvenska tidningen och den finskspråkiga konkurrenten inte i första hand alls är språkligt betingat.

    Är den finskspråkiga bättre, tar man den. Tack och hej, klara er bäst ni kan.

    Det svenskspråkiga innehållet finns ju dessutom i överflöd. I Sverige.

    I fallet KSF Media riskerar det hela nu att urarta i ett bittert gräl om inkompetenta chefer, fondgubbar, felsatsningar, utgivningsdagar och regional orättvisa.

    Den här krisen framstår kanske för många som en branschintern angelägenhet, men vi är i värsta fall alla förlorare.

    Med ”vi” avser jag alla de som har ett intresse av hur svenskan mår i det här landet.

    För det är mycket som står på spel. ”Levande tvåspråkighet” är måhända en floskel, men tidningarna är en omistlig del av den.

    Svenskan kräver arenor och rum för att överleva

    Att vi i dag lever i våra respektive bubblor är vid det här laget ett väletablerat faktum. Att få saker upplevs gemensamt är ett globalt fenomen. Enhetskulturens tid är förbi.

    Vad är det t.ex. som finländarna tillsammans kan känna en samhörighet och tillhörighet kring? Ishockey-VM? Spjutfinalen? Självständighetsbalen? Presidentvalet?

    Svenskarna har åtminstone sin kollektiva jättegudstjänst i Mello.

    De gemensamma lägereldar vi i dag samlas kring – ens som finländare! – är oerhört få.

    Ännu färre (men desto viktigare) är de för en minoritet som finlandssvenskarna. Lucia, Stafettkarnevalen och så har vi ju ... ja vaddå?

    Och för man ännu ner det resonemanget ner på det lokala finlandssvenska planet, vad blir då kvar?

    Jo, det som blir kvar är precis det som tidningarna, hittills, har kunnat erbjuda.

    De gemensamma lägereldar vi i dag samlas kring är oerhört få.

    När många intygar att det framförallt är det lokala de vill läsa om, säger de egentligen detta: jag vill känna igen mig och dem jag känner i det som skrivs.

    Sidu bara, kolla vem som är på bild”. ”Varför sätter de trafikljus i den där korsningen?” ”Tänk att hon har startat eget!” ”Vilket idiotisk beslut av väglaget”. "Det var en fiffig insändare av honom".

    De flesta vill känna sig delaktiga i ett sammanhang och en omgivning som är bekant. Det osynliga kittet som ger fäste och rötter.

    Livet är lokalt, som Åbo Underrättelsers utmärkta devis lyder.

    Livet är dessutom, fortsättningsvis, svenskspråkigt för väldigt många.

    Det vi känner igen och kan relatera till i den lokala rapporteringen har ofta, utan att vi alltid ens reflekterar över det, en klar språklig dimension. Det sker uttryckligen på svenska, och därför är det mer intressant än mycket annat.

    Livet är lokalt, som Åbo Underrättelsers utmärkta devis lyder.

    Den finlandssvenska identiteten (hur man än själv väljer att definiera den) är alltså fortsättningsvis viktig för väldigt många.

    Också för mig. Språket är en oskiljaktig del av mig och kommer så att förbli.

    Om tidningarna försvinner, var finns då de större torg och arenor (förutom Svenska Yle) där den identiteten får en bekräftelse och ett sammanhang?

    Hur motverkar vi en utveckling där svenskan förpassas till köksborden, den närmaste familjekretsen och diverse små bubblor på nätet?

    Det kan hända att just tidningar – pappers eller digitala, tvådagars eller sjudagars, regionala eller riks – inte alls är svaret på de frågorna. Det kan hända att det inte ens är journalister som ska skapa de mötesplatser som allt det svenska i Finland behöver.

    Men om så är fallet, vad är då alternativet? Och vem tar initiativet?


    0 0

    Namnen på vårens nya studenter publiceras i år en vecka senare än vanligt. Orsaken är att påsken i år råkade vara mitt i studentskrivningarna.

    Resultaten för vårens studentskrivningar levereras till gymnasierna först 23 maj.

    Enligt Studentexamensnämnden beror det här på att påsken i år råkade vara mitt i studentskrivningarna, vilket ruckade på tidtabellen en aning.

    Också studentdimissionen är senare än vanligt i år. De nya studenterna får sina mössor den fjärde juni.

    Enligt lagen ska gymnasierna ha fått namnen på de nya studenterna senast den 25 maj.

    Skolarbetet avslutas i år den 4 juni. Förra året inleddes sommarlovet redan den 30 maj.


    0 0

    Staden Raseborg och Fiskarskoncernen har i flera år förhandlat om att byta marker med varandra. Nu finns ett förhandlingsresultat där staden avstår från två markområden nära Fiskars bruk och istället får mark som har planerats som industrimark vid riksväg 25 i Skogby nära gränsen till Hangö.

    Raseborg får cirka 40 hektar medan Fiskarsbolaget - eller dess fastighetsbolag Ferraria - får drygt 100 hektar mark.

    Orsaken till den stora skillnaden i storlek motiveras med att områdena är olika värda.

    Raseborg får generalplanerad företagsmark medan Fiskars får generalplanerad skogsbruksmark och rekreationsområden.

    Raseborg måste utveckla området

    Fiskarskoncernens Ferrariabolag äger fortfarande cirka 12 hektar industrimark i Skogby efter markbytet med Raseborg. Fiskars område och stadens område ligger nu sida vid sida och bildar en helhet på cirka 52 hektar.

    Området gränsar till kommunalteknik. Staden förbinder sig nu att initiera en detaljplan och bygga ut kommunaltekniken på hela det 52 hektar stora området.

    Simstranden fortfarande simstrand

    Det ena området Fiskars får vid Flacksjön ligger intill bolagets övriga markområden och ingår i Brödtorp delgeneralplan. Det omkring 66 hektar stora området används i dag delvis som officiell simstrand och staden har fortfarande rätt att ha simstrand på området också efter markbytet.

    En karta som visar området vid Flacksjö som Fiskars får. En karta som visar ett markområde Fiskarsbolaget får av Raseborg. Bild: Google. Fiskars,Fiskars (Ort),Fiskars bruk,karta,karta som visar markköp i raseborg,Raseborg,Västnyland

    En del av området belastas av ett arrendekontrakt med Pojo FBK och det följer med i bytet.

    Det andra omkring 40 hektar stora området Fiskars får ligger nära gränsen till Lojo vid Lönnhammarvägen. Det ingår i Svartådalens delgeneralplan.

    En karta som visar området nära gränsen till Lojo som Fiskars får. En karta som visar ett markområde Fiskarsbolaget får av Raseborg. Bild: Google. Fiskars,Fiskars (Ort),Fiskars bruk,karta,karta som visar markköp i raseborg,Raseborg,Västnyland

    På en del av området finns ett arrendekontrakt för en telemast och det följer med i bytet.

    Raseborgs stadsstyrelse ska på måndag (16.5) behandla avtalet om markbyte. I motiveringen till markbytet sägs att det stärker serviceutbudet och verksamheten kring Fiskars bruk samtidigt som staden får råmark för planering.


    0 0

    Arbetsmarknadsparterna har inte hittills lyckats enas om hur den årliga arbetstiden i enlighet med konkurrenskraftsavtalet i praktiken ska förlängas med 24 timmar.

    Tiden för att nå överenskommelser i de branschvisa förhandlingarna är knapp. Sista maj ska det stå klart hur konkurrenskraftsavtalet ska införas i de enskilda kollektivavtalen. Särskilt trögt går det gällande en förlängning av den årliga arbetstiden med 24 timmar.

    Hela arbetsdagar mest effektivt

    Arbetsgivarsidan har föreslagit att arbetstiden förlängs med tre hela dagar - i praktiken skulle det till exempel betyda att tre vardagshelger förvandlas till arbetsdagar.

    - Att förlänga arbetstiden med hela dagar är det mest effektiva sättet att sänka på kostnaderna per arbetsenhet, säger Ilkka Oksala, direktör på Finlands näringsliv, EK.

    Det går nödvändigtvis inte att genomföra det på samma sätt i alla branscher, eftersom det finns många olika former av arbetstid. Men det finns olika möjligheter, säger Oksala.

    Omöjligt för arbetstagaren

    Men arbetsgivarnas förslag har mött på motstånd, bland annat av fackförbundet Pro som anser att det strider mot konkurrenskraftsavtalet och drabbar dem som också arbetar under helger. Arbetstagarnas förslag är att lägga till ett visst antal minuter i den dagliga arbetstiden.

    I den offentliga och kommunala sektorns förhandlingsbord har arbetsgivaren velat förlänga arbetstiden med att minska på semesterdagar, säger Antti Palola, ordförande för tjänstemannacentralen STTK.

    - Det rör sig om anställda som tjänstgjort i över femton år som har så kallade långa semesterdagar. Men det är inte acceptabelt ur våra medlemsorganisationers synvinkel, säger Palola.

    Också Sture Fjäder, ordförande för Akademikercentralen Akava, tackar nej till förslaget om en förlängning med hela dagar.

    - Inom den privata sektorn kan vi justera den dagliga och veckovisa arbetstiden, säger Fjäder till Yles finska nyheter.

    Knappt med tid

    Oksala, Palola och Fjäder säger sig alla vara optimistiska och tro på resultat i de branschvisa förhandlinarna.

    - Jag skulle inte leka med allvarliga frågor och jag förstår inte varför man inte skulle förverkliga avtalet nu. Samma frågor, om karensdagar, ledigheter och arbetstid, kommer att vara på bordet också i de branschvisa förhandlingarna. Jag ser inte att det kommer att ske någon stor förändring i ekonomin fram till hösten, säger Fjäder.

    Oksala vill inte gå in på några detaljer när förhandlingarna pågår som bäst.

    - Jag tror, och min tro har hela tiden förstärkts, att förnuftet kommer att segra, säger Oksala.

    Palola säger att det krävs kompromissvilja av alla parter.

    Vill veta mera om skattesänkningar

    Samtidigt har många parter krävt mera information om de skattesänkningar som regeringen har utlovat i utbyte mot avtalet. Tjänstemannacentralen STTK, och senast Centerns riksdagsledamot Mika Lintilä, har föreslagit att de riktas till små- och medelinkomsttagare.

    Enligt Fjäder ska sänkningarna gynna alla inkomsttagare om det blir ett vältäckande avtal.

    - Lintiläs förslag duger inte, liksom det står i regeringsprogrammet ska beskattningen inte skärpas för någon löntagare, säger Fjäder.


    0 0

    Konecranes köper en del av det amerikanska bolaget Terex. Värdet på affären är 1,1 miljarder euro. Konecranes och Terex drar tillbaka det tidigare beslutet om att ingå i en fusion.

    Lyftkranstillverkaren Konecranes har undertecknat avtalet om att köpa affärsverksamhetssegmentet Terex Handling & Port Solutions. Företagsköpets värde är över 1,1 miljarder euro och betalas med kontanter och aktier.

    Terex är en av världens största producenter av industrilyftkranar och lyftkransdelar och blir Konecranes aktieägare i serie B med en ägarandel på 25 procent.

    Konecranes kommer bara att besitta en del av Terex. Den fusion som tidigare planerades mellan företagen dras alltså tillbaka.

    Konecranes omsättning blir 3,5 miljarder euro

    – Det här företagsköpet är viktigt för att vi ska kunna förbättra vår position som en global partner när det gäller underhåll, industrilyftanordningar samt hamnlösningar, säger Konecranes vd Panu Routila i en börsrapport.

    Panu Routila Panu Routila Bild: Yle Konecranes,panu routila

    Företagsköpet på över en miljard euro är även en stor och viktig sak för bolaget, enligt Routila.

    – Vi kommer att bli ett stort bolag i den här branschen och som ett finländskt börsbolag kommer vi att bli mycket stort, säger Routila.

    Företagsköpet med Terex kommer att öka Konecranes omsättning till nästan 3,5 miljarder euro. I framtiden kommer koncernen att ha 19 000 anställda globalt.

    Målet med affären är att nå synergieffekter på 140 miljoner euro per år. Företagsköpet väntas träda i kraft i början av år 2017.

    Det kinesiska Zoomilon har även velat köpa Terex. Enligt ett villkor i affären mellan Konecranes och Terex kan Terex säga upp köpeavtalet fram till slutet av maj, om företaget fusioneras med Zoomilon. Om Terex säger upp avtalet betalar företaget en ersättning på närmare 33 miljoner euro till Konecranes.

    Konecranes aktie steg med 17,86 proceent efter beskedet om köpet.


older | 1 | .... | 904 | 905 | (Page 906) | 907 | 908 | .... | 1309 | newer