De som protesterat mot skolnätsreformen fick en del av sina önskemål i genom. Hoppas bara det inte var en skenmanöver.
Det var en irriterad svensk linjedirektör vid Utbildningsverket som svarade på min intervju-förfrågan i går eftermiddag. Niclas Grönholm har fått utstå mycket spott och spe under den inflammerade skolnätsdebatten. Och det är väl bara förståeligt att han nu inte orkar med skoldebatten längre.
Föräldrar har engagerat sig och ansett att hela reformen borde rivas upp. Och Facebook-gruppen "Väck SFP, rädda det svenska skolnätet i Helsingfors!" har redan fått sin givna plats i den finlandsvenska medborgaraktivism-historien. Men trots alla upprop, debatt-inlägg och demonstrationer klubbades skolnätsreformen igenom i går. Signalen till de som engagerade sig blev nu att det inte spelar någon roll.
Men engagemanget spelade visst en roll. Utan föräldrarnas och lärarnas engagemang hade ärendet antagligen klubbats igenom utan en grundligare beredning och utan engagemanget hade antagligen också sexorna flyttats över till högstadiet. Nu fick de som protesterat igenom en del av sina önskemål. Det blev med andra ord en kompromiss och kompromisser hör till demokratin.
Däremot är det lite oroväckande att Bernt Nordman i Yle Huvudstadsregionens intervju säger att "sexorna i ett senare skede kan flyttas över till högstadiet - bara dammet har lagt sig". Inte var väl detta beslut bara en skenmanöver för att komma kritikerna till mötes då beslutet i övrigt inte faller dem i smaken för att sedan senare ta deras seger i från dem? Det hör inte till demokratin.