
- Det mest effektiva är att ha ett fungerande havsbotten som kan sköta det här arbetet själv. Reningsverk är också viktiga, men det bästa reningsverken är de här hälsosamma bottnarna där det finns de här djuren som gör det där arbetet, säger Valanko.
Valanko är den första som har dykt ner till havsbottnen i Östersjön för att kartlägga hur bottendjuren förflyttar sig, och vid Tvärminne zoologiska station utanför Hangö har han tittat på hur djurens rörelser och aktivitet påverkar återhämtningsprocesserna på bottnen.
Havsbottnen ser olika ut och har också olika slags bottendjur. Valankos forskning bekräftar, att en mångfald av arter är viktig för att den naturliga reningsprocessen ska fungera. Ur den synvinklen är det viktigt att skydda olika typers områden med olika typers arter och det här är viktigt att ta i beaktande då man planerar skyddsområden till havs.
Men även om resultaten av dykningarna är lovande, och resultat i viss mån kan ses på ett lokalt plan, så skulle det krävas drastiska åtgärder över 10-15 år för att få igång den naturliga reningsprocessen, och det här kan vara svårt att kombinera med både med tanke på jordbrukets och turismens belastning på havet, säger Valanko.
- I en perfekt värld skulle jag radikalt minska på alla utsläpp för en tid för att de här systemet skulle återhämta sig, att man skulle få ett naturligt reninsgverk som fungerar på havsbottnen. Det att minskar utsläppen lite här och där så det ger inte tillräckligt av en chans för de här djuren att återhämta de här bottnarna.